Hatad av ingen, älskad av alla


Av - Tomas Hermansson -
Fotbollsspelande student från Stockholmsområdet som spelar för Aspudden/Tellus i division 2. En allätande fotbollstittare där det mesta slinker ner. Refererar barndomsminnen till mästerskapsår samt älskar brunkare och fula mål.

Sergio Ramos sätter en armbåge i bröstet på Luis Suarez. Suarez förstärker och vrider sig i plågor, ett mindre gruff uppstår. Lionel Messi tar fart från 20-30 meter, sprintar ut mot nyss nämnde Ramos, och sveper undan benen på honom. Gareth Bale penetrerar Samuel Umtitis vad med sin vänstra skos skruvdobbar och Sergi Roberto avslutar hela föreställningen med att sänka Marcelo likt en kontraslående boxare. Allt detta inom loppet av drygt fem minuter. Men en spelare håller sig lugn, och har så gjort genom hela sin karriär, Andrés Iniesta.
 

Etiketter: tomas hermansson

Jag tror i princip aldrig jag har sett Andrés Iniesta hetsa upp sig på plan. Varken med eller utan boll. Söndagskvällens El Clasico visade en ganska bra bild över hur de stora matcher Iniesta deltagit i ofta sett ut. Närmast lynchstämning på alla spelare utom Iniesta med andra ord. Det är åtminstone de matcherna som utspelat sig på detta sätt jag kommer minnas från Andrés Iniestas karriär i Barcelona och det spanska landslaget. 
 
Vi kommer väl alla ihåg Champions League-semifinalen 2009 mot Chelsea. Den norska domaren Tom Henning Övrebö agerade rättskipare i matchen och för varje beslut han tog piskades stämningen upp, både bland spelarna och publiken. Straffsituation efter straffsituation för Chelsea, och där och då tog Övrebö uttrycket ”hellre fria än fälla” till en ny nivå. Vem som tillslut avgjorde matchen? Andrés Iniesta såklart. Med en lugn välplacerad yttersida tog han sitt Barcelona vidare till finalen, som Barcelona förövrigt vann. En annan spelare i den matchen hade troligtvis krutat bollen så hårt den kunde mot målet och hoppats på det bästa. Men Iniesta behöll lugnet och satte det avgörande målet.
 
Drygt ett år senare, i Johannesburg, skedde det igen. Historiens fulaste VM-final spelades mellan Holland och Spanien. Vem minns inte Nigel de Jongs dobbtackling i bröstet, i vad som närmast kan beskrivas som ringa misshandel, på Xabi Alonso i den första halvleken? De enda spelarna i det holländska laget som klarade sig undan varning var Wesley Sneijder och Dirk Kuyt. Även Andrés Iniesta drog på sig en varning denna match. Anledningen? Han tog av sig tröjan vid sitt målfirande i den 118:e minuten för att hylla sin bortgångne vän, Espanyolspelaren Dani Jarque. Det säger en del om Iniesta som person.
 
Snart är alltså en era över, Iniesta i Barcelona-eran. Han har själv sagt att han inte vill fortsätta spela i Europa, då han inte vill möta sitt kära Barcelona. Iniestas karriär på den absoluta toppnivån får därför anses vara över.
 
Hur högt ska man då ranka den lille spanjorens karriär? Enligt mig är han uppe bland de riktigt stora mittfältarna, både om man ser till titlar och spelmässigt. Under den period som jag följt internationell fotboll, från början på 2000-talet och framåt, anser jag att han är topp tre bland mittfältare. Det är han, Xavi och Zidane som för mig stoltserar med de tre pallplatserna. Men framförallt innehar Iniesta det unikum det ändå är att vara älskad på vilken arena han än hamnar. En sådan spelare av den digniteten tvivlar jag på om vi någonsin kommer få uppleva igen.
 
/Tomas Hermansson     

Kommentera gärna:

NYHET !

för alla födda 2003 - 2005

AKTUELLT JUST NU

Alltid aktuellt

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln