Tillsammans är vi starka

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Svensk fotboll genomgår just nu en utvecklingsfas, med målsättningen att höja kvaliteten i alla led. Så långt allt väl. Men det är något som saknas.
 
Vi lever i en tid där allt kan delas och spridas. Där vi kan nå ut med information och kommunikation när som helst, var som helst. Hur använder vi oss av dessa möjligheter inom den svenska fotbollsrörelsen? Svaret är: Det sker ytterst knapphändigt.
 

Internationellt är man duktiga på att länka samman tränare och ledare för utvecklande diskussioner och erfarenhetsutbyten. Generositeten sinsemellan beror förstås på att man har gjort en väldigt viktig omvärldsanalys som lyder: Vi är förutsättningen för varandra och det är tillsammans vi utvecklar fotbollen.
 
Min upplevelse är att vi i Sverige är alldeles för dåliga på detta. Det är mycket hemligheter, alla vill ha sin grej, göra sin grej, helst utan frågeställningar och eventuella diskussioner. Man vill i hög grad inte dela med sig av sina metoder, övningar, taktiska funderingar. Man vill ha en konkurrensfördel.
 
Vad är det som är så hemligt? Och avslöjar det inte i hög utsträckning ett generellt dåligt självförtroende?
 
Det här är förstås ett systemfel, ett feltänk som bygger på att man inte ser sig själv i det större sammanhanget, det vi kallar för ”svensk fotboll”. I det här fallet är ensam inte stark. Ska vi utveckla svensk fotboll både på bredden och upp mot toppen är det tillsammans vi gör det. Att gräva ned sig i skyttegravar leder ingenvart och kasta skarpladdade argument mot varandra i stället för att samtala leder i slutänden till att vi står kvar där vi började. Ingen har någonsin övertygat någon annan i dessa sammanhang. Alla är saliga på sin egen tro.
 
I stället borde det handla om att bygga broar, att mötas i samtal, att utveckla varandra. Det ger ju också en ökad förståelse för varandra och en större känsla av att man är inkluderad i den stora rörelsen vi helhjärtat brinner för.
 
Ett steg i det ledet är naturligtvis vår nystartade grupp på Facebook (ViLirare – Ledarforum) där tränare från alla olika typer av verksamheter kan mötas och använda sig av varandra och oss. Vi är snart 300 stycken, behovet finns tydligt och klart. Ni är varmt välkomna in i gemenskapen.
 
Naturligtvis måste även SvFF skapa rum där tränare och ledare kan mötas, diskutera och utveckla vår fantastiska sport.  De måste kapa de kostnader som finns för spelarutbildningsplanen (symboliskt väldigt tveksamt att ta betalt för att få tillgång till den) och skapa ett mer öppet webbmaterial för utbildning och utveckling. Där ligger vi en bra bit efter internationellt. Men nu är en utbildningsportal på gång. Förhoppningsvis utan extra kostnader, för att våra förbund ska profitera på utbildningen blir inte helt korrekt i mina ögon. Den vinstmarginalen kan och bör man hämta på andra ställen.
 
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag inte tror att allt det här kommer att ske detta år. Tvärtom är risken att sprickorna i den blågula fotbollsrörelsen blir både bredare och djupare. Men jag blir väldigt gärna motbevisad.
 
Nog hade Erik Hamrén en poäng ändå i det tal där själva utförandet krävde en skämskudde, men andemeningen var mycket god: ”Tillsammans är vi jävligt starka”.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln