Frånta Ryssland VM 2018

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Efter de många och omfattande ryska dopingskandalerna, blir landet av med skidskytte-VM 2021. Men redan nästa år ska man stå värd för fotbolls-VM. Trots det är det dödstyst från fotbollsrörelsen.
 

Hela 160 skidskyttar gick ihop för en ren idrott. Det internationella skidskytteförbundet lyssnade, agerade och drog tillbaka Rysslands värdskap för världsmästerskapet 2021. Men vad gör fotbollsrörelsen inför nästa års VM? Svar: ingenting.
 
Visst kan man argumentera för att fotbollen inte har varit indragen i dessa skandaler. Men en nation, som i dagsläget är under utredning för misstänkt statsfinansierad dopning, kan naturligtvis inte stå som värd för ett VM, oavsett idrott. Här måste idrottsrörelsen hålla ihop. Om jag har några förhoppningar om att nästa års VM-turnering blir av någon annanstans än i Ryssland? Nej, inte det minsta.
 
Det som förvånar mig är snarare den tystnad och likgiltighet som tycks finnas inför nästa års VM-turnering. Att fotbollsrörelsen inte åtminstone markerar. Att man vädrar sina åsikter, tar avstånd. I stället låtsas man som ingenting.
 
Visst kan man peka finger åt FIFA:s håll. Att ens Ryssland och Qatar valdes som värdnationer för de kommande två turneringarna gav ju redan då en bitter eftersmak. Ännu mer när de omfattande muthärvorna rullades upp, även om de inte kom som någon överraskning. Det var ju snarare frågan om, snarare än när.
 
Men i det här fallet väljer jag att se till fotbollsrörelsen i stort. Inga spelarfack, inga intresseorganisationer, ingen över huvud taget väljer att ens reagera.
 
Jag tvivlar inte en sekund på att Ryssland är fullt kapabla att arrangera ett världsmästerskap med den pompa och ståt som det innebär. De kommer förmodligen att göra det alldeles ypperligt, till och med. Men det är inte det som är kärnfrågan. En nation som stått för allt annat än ren idrott (Fair Play), där varningsflaggorna vajar vecka ut och vecka in, ska inte få arrangera ett stort internationellt mästerskap, punkt.


Så hur kommer det sig att det är så tyst från fotbollsrörelsen? Anser man att det ändå inte tjänar någonting till? Att man inte vågar? Ett ointresse?
 
Fotbollen har varit relativt förskonad från uppmärksammade dopingskandaler och det ska vi förstås vara glada för. Jag som är lite kritiskt lagd, har ju dock en gnagande känsla av att mörkertalet är stort. Att flera helt enkelt, av olika orsaker, lyckats glida under radarn. Men jag hoppas att jag har fel och att fotbollen är renare än till exempel friidrotten, längdskidor och cykling.
 
Kanske är det också det enkla svaret på varför det är så tyst.

Men låt oss runda av med att titta på lite siffror. Enligt FIFA finns det 65 000 professionella fotbollsspelare (dam och herr) i världen och 2014 genomfördes 31 242 dopingtester. Av dessa var 61 stycken (0,20%) positiva. Som jämförelse var nio av de strax över 5000 testen (0,18%) i OS i London 2012 positiva.

Dick Pound, grundare av WADA och grundare av den oberoende granskning som fällde de ryska friidrottarna, säger till CNN att det är en av de viktigaste sporterna i världen, att det är svårt att tänka sig att utövare inte använder sig av otillåtna preparat.
- Det är lite som med ryssarna. Det är en sak att veta om det, en annan sak att bevisa det.
Han säger också att det ”nästan är lite misstänkt”, att ingen testades positivt under VM 2014.

Den kanadensiska advokaten berättar också att när han var med och utformade WADA, hade de väldigt svårt att få med sig FIFA. De tyckte inte att reglerna skulle gälla dem.
 
Så visst har fotbollsrörelsen all anledning att gå ut och åtminstone göra sin röst hörd, protestera mot det faktum att Ryssland, trots allt, tillåts arrangera VM nästa år. Turneringen kommer med all säkerhet att genomföras på utsatt plats, men markeringen är så oerhört viktig. Annars stannar allt snack om Fair Play vid just snack. Då finns det bara förlorare.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln