Koreansk fotboll - K-pop, fyrverkerier och familjefest

Av spelaren - Matilda Jansson

En grå novemberdag som denna känns VM i Brasilien ganska avlägset. Jag tänkte dock trotsa detta faktum och rikta blickarna mot ett land som misslyckades ganska så rejält i turneringen, nämligen Sydkorea, eller Red Devils som de kallas på hemmaplan. Efter succén i hemma-VM 2002 och åttondelsfinalsförlusten mot Uruguay 2010, stod laget inte riktigt att känna igen i somras.

  

Inför VM var intresset och förväntningarna i Sydkorea skyhögt uppskruvade. Redan en månad innan turneringen hade startat låg en handfull olika VM-låtar högst upp på topplistorna i Sydkorea. För er som är lite insatta i den koreanska K-popindustrin, så förstår ni innebörden av att de flesta stora K-popartister spelade in minst en egen VM-låt. Här ser ni ett litet smakprov...


Enorma folkmassor samlades på Seouls gator varje gång Red Devils spelade och publiken var alltid ivrigt påhejade av PSY eller någon annan K-popstjärna. Med detta engagemang hos fansen var det kanske inte så konstigt att besvikelsen var stor efter tidiga uttåget ur turneringen. Man kan dock tycka att besvikelsen tog lite oväntade former. När landslaget landade på Incheon-flygplatsen utanför Seoul möttes de bland annat av en banderoll med texten "Koreansk fotboll är död" samtidigt som en speciell typ av godis kastades mot spelarna, symboliken i att kasta denna typ av godis är ungefär "eat sh-t".  

Trots misslyckandet i VM går fotbollslivet vidare i Sydkorea. Fotboll är ju faktiskt den största och mest populära sporten i landet. I en färsk undersökning identifierar sig över 40 % av sydkoreanerna som fotbollsfans. Jag undrar vad den siffran skulle bli i Sverige?

Den inhemska ligan K-League, lider precis som Allsvenskan, av en sviktande publiktillströmning och för en "vanlig" koreansk fotbollssupporter är det den europeiska fotbollen som är mest intressant, förutom var fjärde år såklart då. Men att gå på en K-League match är för en utomstående en riktig upplevelse. Det är någonting helt annat än en vanlig Allsvensk match. Skillnaderna mot europeisk fotboll är många, en av de mest påtagliga är att det ytterst få "grabbgäng" som går på matcherna. De vanligaste besökarna är ett yngre par eller en familj med flera barn. Detta gäller även de som står i klacken.

Jag skulle nog även säga att, för besökarna, är halvtidsunderhållningen minst lika viktig som själva matchen. När jag själv var och såg FC Seoul spela började halvtidsunderhållningen med en slags publiktävling. Alla, och då menar jag alla, i publiken satt kvar på sina platser i pausen och tog genast upp sina mobiltelefoner så fort domaren blåste av första halvlek. Jag förstod det som att man spelade någon sorts spel, á la Angry Birds, och att ett antal lyckligt lottade fick spela live mot varandra på storbildsskärmarna. Självklart ivrigt påhejade av hela publiken. Del två i underhållningen var självklart ett spektakulärt uppträdande av en populär K-popartist, hela showen avslutades med att, istället för att domaren blåste igång andra halvlek med sin pipa, fyrades ett antal fyrverkerier av och matchen var igång igen.

En positiv del av den Sydkoreanska fotbollen är att huliganismen är försvinnande liten, nästan obefintlig. Jag har frågat mina koreanska vänner om varför de tror att de är så förskonade mot detta. Ett återkommande svar är att mycket ligger i den koreanska kulturen, som innebär en mycket stor respekt för äldre samt för ordnings-och myndighetspersoner. Jag tror att det kan ligga en hel del sanning i detta påstående. Jag minns speciellt en händelse som jag fick uppleva när jag bodde i Seoul. Jag var med i ett skolfotbollslag och just denna dag spelade jag och en massa koreanska killar i 20-25 årsåldern en träningsmatch på skolans plan. Plötsligt, från ingenstans, kliver ca 30 äldre damer med sopkvastar i högsta hugg, rätt in på planen. Damerna börjar soppa och plocka skräp mitt i vår match, vilket gör att vi få avbryta matchen. Jag blir såklart frustrerad och bara väntar på en reaktion från killarna i laget, att de ska säga åt damerna att det inte riktigt är rätt tid att städa precis nu. Men ingen gjorde någonting alls, de bara stod där och tittade ett tag och sedan packade de ihop sina grejer och gick. Denna händelse lärde mig extremt mycket om den hierarkiska ordningen i landet, och fick mig att förstå att mycket som jag upplever konstigt kring fotbollen och övriga företeelser är helt förståeliga.

Etiketter: spelaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln