Identitet är allt



Av - Rickard Johansson -
Mitt namn är Rickard Johansson och jag är en fotbollsnörd som har förmånen att jobba med fotboll som huvudtränare för IF Sylvias division 1-lag och inom IFK Norrköpings organisation.  

Journalister, supportrar och andra förståsigpåare tycker ofta att det kommersiella tar över allt mer inom fotbollen, att det där äkta håller på att försvinna. Klubbar vill ha in mer kapital vilket gör att cupmatcher spelas på andra kontinenter, biljettpriserna ökar, ståplats byts ut mot sittplatser och man kan absolut tycka vad man vill om det men det är en väg som är oundviklig när pengarna ska in för att man ska kunna plocka in bättre spelare och mer kvalitet och förbättra organisationen.
 

Etiketter: rickard johansson

Fotbollen kan inte leva kvar i något som det alltid har varit, fotbollen ska självklart också ta sig in i framtiden men med det sagt så något som alltid kan bestå, något som alltid kan finnas kvar hur kommersiellt något än blir, det är identiteten. Då talar jag om ett lags identitet, det vill säga vilken typ av spelare vill laget ha, vilken typ av fotboll vill klubben stå för, hur vill klubben att omgivningen ska uppfatta laget både på och utanför planen. Oavsett vad för beslut som tas i styrelserummen, oavsett hur mycket kommersiella en klubb än blir, identiteten på planen blir desto viktigare. 

Barcelona kallar sig själva mer än en klubb, de har varit kända för sitt La Masia och att plocka fram spelare från egna akademin men de har börjat frångå det vilket också fansen gnäller på, Manchester United tappade sitt koncept under ett par år men har börjat hitta tillbaka en aning. Atletico Madrid har blivit än mer kommersialiserade med sin nya arena men på något sätt så uppfattas de ändå som det hårt arbetande laget, som sliter för varann och självklart kan mycket av det tillskrivas Diego Simeone, han personifierar lagets identitet och väljer spelare därefter. 

Ett sätt att spela fotboll är en tydlig identitet, att föreningen tillsätter en tränare som kan arbeta utifrån klubbens identitet och inte låta tränaren förändra utifrån sin identitet, dessa två ska höra ihop och här gör många klubbar fel. Från en tränare till en annan så skiftas identiteten på plan, att gå från Pochettino till Mourinho är ett tydligt exempel, eller varför inte ett närmare geografiskt exempel när Jönköping Södra bytte från Jimmy Thelin till Jörgen Wålemark. Helt olika identiteter vilket påverkar klubben och supportrar. 

Supportrar stannar fast vid en klubb på grund av klubbens identitet, vad klubben står för och den allra viktigaste identiteten är den som finns innanför de kritade linjerna. Nya arenor kommer byggas, ny marknadsföring kommer bedrivas, nya sätt att få in pengar är ett måste för klubbarna men en identitet ute på fotbollsplan kan bestå genom allt detta, därför anser jag att den identiteten ska alla klubbar verkligen värna om. 

The West Ham-Way är en annan känd identitet men finns den verkligen ens kvar? De senaste 10 åren så har tränarna hetat Grant, Zola, Allardyce, Moyes, Bilic, Pellegrini och nu Moyes igen. Inte lätt att hålla fast vid någon identitet ute på planen med så olika typer av managers eller hur?

En identitet ute på fotbollsplanen ska genomsyra vem som är tränare, det ska genomsyra vilket typ av spelare och personlighet som värvas in, supportrarna ska verkligen känna igen sitt lag. Dortmund ska spela sin rock-n-roll fotboll, Burnley ska spelas sin ut-på-kant-slå-inlägg-fotboll och Häcken ska vara ett lirande lag. 

Absolut ska varje klubb hitta nya sätt att dra in sina pengar, hitta nya vägar att nå fler supportrar men för tusan, stå fast vid er identitet innanför linjerna! 

/Rickard Johansson 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln