En debut som bådar gotT

Av - Nils Montan-Lund -

Så har Peter Gerhardsson begått debut som förbundskapten för damlandslaget. Det tog inte ens fem minuter innan jag kunde konstatera att mina förhoppningar kommer att infrias.


 

Etiketter: nils montan-lund

Borta är spelare som sprang och sprang, men helt fel. Borta är tänket att enda spelvägen är den långa passningen framåt. Att spela fotboll på chans är ett minne blott, tack för det.

I stället fanns en tydlighet i Sveriges anfallsspel som inte funnits på, ja egentligen så länge jag kan minnas. Pia Sundhage pratade om kombinationer och passningsspel, men lyckades aldrig omsätta det i praktiken. Antingen var det spel för galleriet, eller så hade hon helt enkelt inte förmågan att förmedla det på rätt sätt. Dessutom var spelartyperna som togs ut helt fel för ändamålet.

Men den tiden är över. Nästan i alla fall. Det syns att svenskorna ännu inte är helt bekväma med det nya spelsättet, men trots det såg anfallsspelet bättre ut än på mycket länge. En helt annan kontroll i bollinnehavet och dessutom en kreativitet som öppnade både fler spelvägar och - så länge den regntunga åkern till gräsmatta tillät det – en helt annan rytm i offensiven, som gav möjligheten att fylla på med fler spelare. Bra gjort på en ospelbar plan.

Men visst finns det några detaljer som skaver. Som jag varnade för redan när truppen togs ut: Nilla Fischer och Caroline Seger gör sig inte alls bra i den här metodiken. Det går för långsamt, i spelets alla faser. Det skänks bort bollar. Det tas monumentala felbeslut. Det är så klart ett oerhört tufft beslut, men här måste man våga tacka för den tid som varit.

Nu är det en ny tid. Spelare som Lina Hurtigs tid. Så bra hon var, det hände något nästan varje gång hon fick bollen. Det är en gåta, vilket jag påpekat tidigare, att hon inte varit ordinarie i ett svenskt landslag.  Här har vi en kvalitetsspelare som kommer att betyda oerhört mycket i många år framöver. Så oerhört rättvist att hon dessutom fick kröna kvällen med ett mål. Hon var planens bästa spelare, på alla sätt. Hon tog inte ett felbeslut, satte inte en fot fel. Peter Gerhardsson kommer mysa när han ser matchen i efterhand.

Äntligen fick vi se Kosovare Asllani som central mittfältare. Äntligen fick vi se Marija Banusic som forward, som gång efter annan kom ned lite i planen också precis som sig bör för att bli mer involverad i spelet. Med lite tid ska den duon kunna leda det här laget. Nu blev det svårt mot Kroatiens något oortodoxa försvarsspel.

Måhända att kvaliteten på inläggen och övriga avgörande passningar många gånger var alldeles för dålig i hällregnet och det snudd på parodiska lerbadet. Att man ibland blev lite väl optimistiska och överilade framåt. Det får vara sekundärt en sådan här kväll.

Svensk fotboll behöver ett kreativt damlandslag, som inspirerar unga spelare. Som inspirerar ledare. Som tar oss in i en ny era och bort från det evinnerliga sparka-spring, eller mönsterstyrda spelare där allt går ut på att vinna matcher på enskilda individuella prestationer, eller ren chans.

Tyvärr krävs det snabba resultat från Gerhardssons landslag för att få skapa den förändringen. Old habits die hard, som det heter. Får man inte resultaten med sig, då kommer kritiken att vara såväl högljudd som stenhård. Man ska inte komma här och tro att man ska spela fint. Och visst: naturligtvis ska det leta till resultat på den här nivån. Det ska vara effektivt.

Men jag tänker ändå passa på att njuta lite grann. Att pusta ut och konstatera att det inte blev mer av samma. Att det är något större och bättre. Att vi äntligen får se ett svenskt landslag hänga med i, ja på sikt kanske leda utvecklingen rentav.


/Nils Montan-Lund

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln