Vi har bevisat att vi kan, och vi har allt att vinna

Av tisdagskrönikören - Tobias Dahlberg

Det är inte första gången den sista festen ligger anlagd runt knuten. Många tidigare förbundskaptener har gjort arrangerat den, Åby-Ericson, Nordin, Svensson, Lars-Tommy och nu är det Erik Hamréns tur.
 

Etiketter: tisdagskrönikören

Innan resan är helt över har Hamrén en stor fest att bjuda på. När Hamrén tidigare har bjudit in till fest så har han haft en tendens att försöka pampa till det. Fixa med rolig underhållning och tilltugg i världsklass, trots att kockarna varit av det mediokra slaget. Dock ska vi inte glömma att Mr. Hamréns har bjudit upp till fest, som har bjudit på champagne och fin uppvisning.
 
1998 var ÖIS en match ifrån att åka ur Allsvenskan, när Erik Hamrén fick kliva in i sammanhanget och rädda dem kvar. Året där på slogs laget om SM-guldet, men fick nöja sig med SM-brons(fjärdeplats). 2000 säkrade ÖIS sin första titel på 15 år, när de lyckades vinna Svenska cuppen och ÖIS blev återigen signifikativt med ”lirarnas lag”.
 
Därefter hamnade Hamrén i Danmark, var han lyckades bli den första tränare att ta medalj två år på raken, när han med Aalborg bärgade bronset 2007, som förbyttes till guldmedalj 2008. Året efter det fullbordade han den skandinaviska trippeln genom att tidigare ha vunnit titlar i Sverige och Danmark och numera också i Norge, där han tog hem ligaguldet med Rosenborg.
 
Att bjuda på champagne på någon av Avenyns alla krogar är inte detsamma som att skåla med kungen på nobelmiddagen. Något Hamrén fick känna på när hans titel förbyttes från huvudtränare till förbundskapten. Kungen hade vänt honom ryggen och hans första uppdrag som förbundskapten var att göra Zlatan glad igen och locka hem honom till landslaget.
Han lyckades bra, men därefter har topparna varit få och ganska charmlösa.
 
En bragdupphämtning mot Tyskland i Berlin, som i slutändan inte resulterade i mer än en rolig kväll. En välplanerad match mot Holland, där vi utan Zlatan säkrade avancemang till EM 2012. Utöver dessa stunder har det varit relativt blekt. Hamréns tankar om Champagne-fotboll gick ungefär som för Blåvitt på 70-talet. Festens ambitioner har resulterat i halvdana framträdanden med mediokra aktörer.
 
Inför VM 1994 var Tommy Svensson hårt ifrågasatt när han valde att använda sig utan Tomas Ravelli. Många ansåg att han gjort sitt och själv medgav  Ravelli efteråt hur hårt pressad han kände sig. Men när det gällde som mest, då stod han på sin spets, där citatet hämtat ur kopps aldrig passat bättre ”Vi bjöd dem på en rejäl show, helt enkelt”.
 
Inför varje mästerskap där Lars-Tommy stod för det yttersta ansvaret var förhoppningarna låga och vi räknade med tidig semester redan innan turneringen började. Med lite mer tur hade det varit Sverige, och inte Grekland som stått förr tidernas mästerskapsskräll. Fråga André Pops.
 
Ingen trodde på Sverige -94, ingen trodde på Charlotte Kalla i OS-stafetten, ingen trodde Zlatans personlighet kunde ta honom så här långt. Och INGEN tror att Erik Hamrén kan göra underverk med det svenska landslaget under EM 2016.
 
Mina tankar går i ett och samma fotspår:
Vi har bevisat att vi kan, och vi har allt att vinna

/Tobias Dahlberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln