Det handlar om hjärnan

Av - Daniel Collin -
Fotbollsälskare som vid sidan av jobbet ägnat majoriteten av fritiden till ideell knatte- och ungdomsverksamhet sedan 2006. Blir lika glad av att se favoritlaget i Allsvenskan vinna guld som att se glädjen i barnens ögon när de är nöjda med något de lyckats med på en träning.



Vi har alla hört att det är bättre för fotbollsutvecklingen att inte specialisera sig för tidigt.
 

Även exemplifierat exempelvis med stjärnor som Zlatan vars taekwondo ska ha bidragit positivt till hans fotbollsutveckling. 

Och med legendarer som Svenne ”Berka” Bergqvist, Gösta ”Knivsta” Sandberg som spelade i svenska landslaget både i fotboll, ishockey och bandy. 

Men skälet till varför det är bra att utöva fler idrotter parallellt har inte alltid varit helt tydligt.

Mest att det är bra för fysiken att träna mycket och att det förbättrar spelförståelsen i fotbollen att även spela exempelvis innebandy och vice versa.

Naturligtvis extra bra om det är så att en spelare har olika roller/positioner i sina olika idrotter.

Att vara forward i fotboll och försvarare i innebandy ökar spelförståelsen i bägge sporterna.

Men den riktiga vinsten är egentligen inte den fysiska, eller ens spelförståelsen.

Det är vad det gör för hjärnan att utöva olika uppgifter.

Hur ovana rörelser och olika uppgifter skapar nya kopplingar i hjärnan, vilka utvecklar fler och nya egenskaper hos (exempelvis) fotbollsspelaren än att nöta samma moment om och om igen.

Om du inte tror mig kan du fråga Jürgen Klopp. 

Eller Manuel Neuer.

De är förvisso specialiserade på fotboll, men jobbar regelbundet med ”hjärnträning” genom en speciellt framtagen metod (Life Kinetic) som förenklat förklarat bygger på varierande kombinationer av olika intryck, kognition och rörelser. 

Det är detta som är den stora vinsten i att så långt det är möjligt utöva mer än en idrott.

De olika intrycken och rörelsemomenten gör att det skapas fler kopplingar i hjärnan än för de som fokuserar på att bli bättre genom att träna på samma sak 10.000 gånger.

Lika logiskt som att vi inte blir smartare bara för att vi tränar hjärnan genom att lösa sudoko en timme varje dag. 

(Det gör oss bara bättre på att lösa sudoko).

Personligen är jag väldigt nyfiken på IFK Göteborg den här säsongen då de under en period har tränat regelbundet enligt samma metodik som Jürgen Klopp jobbar med.

Med fler kopplingar i hjärnan kommer fler lösningar på olika situationer, bättre arbetsminne, ökad kreativitet, smidigare övergångar mellan moment och så vidare.

Albert Einsteins hjärna var inte större än andras, men den visade sig ha markant fler kopplingar än snittet. 

Det går att stanna vid att konstatera att Einstein var långt smartare än andra.

Eller så tänker vi vidare och ställer oss frågan på vilket sätt han var smartare, vad han hade för nytta av att vara det och om det fanns några mer specifika orsaker som gjorde honom smartare.

Då kan vi konstatera: 

  1. Att han hade en förmåga att hitta på lösningar på problem som ingen annan = kreativitet.
  2. Att nyttan exempelvis var hans insikt att alla problem har en lösning vilket gjorde att han aldrig gav upp = uthållighet.
  3. Att han hade ett väsentligt större/tätare nätverk av kopplingar i sin hjärna = det enda fysiologiska skäl vi känner till som förklarar hans briljans.

Även om fotboll inte handlar om att uppfinna relativitetsteorier eller att lösa sudoko satsar i alla fall jag en peng på att de med mer kreativitet, större uthållighet och fler kopplingar i hjärnan har en fördel även på planen.

/Daniel Collin

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln