Att navigera i nostalgi

Varken min mamma eller pappa har haft något större fotbollsintresse bortsett från de matcher jag och min äldre syster själva spelat. Kanske är det på grund av det som mitt första riktiga fotbollsminne är från när jag gick på fritids sommaren 2002 och var sju år gammal. Sverige mötte Argentina i ”Dödens grupp” och matchen började tidigt på morgonen eftersom VM gick i Sydkorea och Japan.
 
Jag har ett svagt minne av att det från början var relativt många barn som satt och tittade på matchen i det provisoriska tv-rummet. Tv:n var en klassisk skol-tv, kubformad och fäst i en stryktålig stålkonstruktion på hjul, med tillhörande VHS-spelare fastkedjad undertill. Troligtvis var tv:n inte i första hand avsedd för barnen, utan för någon fotbollsintresserad fritidspedagog som ville kolla fotboll på arbetstid. Barnen droppade av ju längre matchen led till bara ett barn satt kvar. Jag.
 
Efter den matchen har jag varit fast. Från och med den matchen har Anders Svensson varit en av mina absoluta favoritspelare, och det var också den matchen jag för första gången exponerades för Zlatan Ibrahimovic då han gjorde ett inhopp i slutet på matchen. Vad jag inte visste då var att detta mästerskap var det andra i den svit som skulle bli fem raka under Lars Lagerbäck och Tommy Söderbergs ledning.
 
Dessa mästerskap, VM 2002, EM 2004, VM 2006 och EM 2008, är något som har kommit att prägla min uppväxt. När jag navigerar genom nostalgiska barndomsminne är det dessa mästerskap som får agera referenspunkter. Jag minns exempelvis exakt vad jag gjorde på eftermiddagen efter att Sverige samma morgon förlorat mot Senegal och åkt ur VM 2002. Eller att jag tillbringade timmarna innan Sveriges gruppspelsmöte mot Trinidad & Tobago i VM 2006 med att förlora en match i Sankt Erikscupen borta mot Rönninge/Salem på en dammig grusplan. Att placera upplevelser åren däremellan, de år det inte var något mästerskap, är däremot som att försöka bestämma kursen för ett segelfartyg på öppet hav, utan tillgång till vare sig kompass eller karta.
 
Under den här perioden i min uppväxt trodde jag att det här var det normala. Att Sverige utan större problem tog sig till mästerskap efter mästerskap. I takt med åren och att jag lärde mig alltmer om den svenska fotbollshistorien började jag inse att så inte var fallet. Innan år 2000 missade vi både VM 98 och EM 96 vilket innebar sex år utan mästerskap. Det är längre än vad vi haft de senaste åren då vi ändå har kvalificerat oss till EM-slutspelen som gått mellan världsmästerskapen. Missar vi VM i Ryssland blir det dock tredje raka VM-missen. Vi har tidigare inte missat mer än två i följd.
 
Jag hoppas verkligen att dagen det här skrivs blir starten på en ny svit. En svit i klass med den vi hade mellan år 2000 och 2008. Jag önskar att fler barn får uppleva mästerskap så som jag gjorde när jag var liten. Så att fler fotbollsintressen föds i tidiga åldrar. Hur hade mitt fotbollsintresse sett ut om Sverige missat VM 2002? Det vill jag inte ens veta.
 
/Tomas Hermansson