En lirare är lätt att tycka om

Det är alltså jag som är journalisten här på ”ViLirare”.
Det innebär ju främst att jag jobbat med att skildra skeenden, berättat om saker som händer. Avslöjat en del, intervjuat.
Blivit vän med många – ovän med vissa, men få hoppas jag.
Men främst har jag arbetat med att sitta som jag gör nu och välja ord för min berättelse. Jobbat med språket.
Det gjorde jag också för 17 år sedan då landslaget var, precis som nu, nere för att spela viktig kvalmatch i fotboll mot Österrike. Jag var då utsänd för Expressen.


 

Etiketter: journalisten

Världens blickar riktades dock åt ett annat håll. Samma dag som vi skulle möta Österrike begravdes en viss Diana Spencer i Westminister Abbey. Elton John sjöng och hela världens TV-publik snyftade.
Eftersom jag varit korrespondent i London var jag en av dem som skickades till England för att skildra det brittiska folkets sorg. Men efter en vecka i London bar det alltså av till Wien för VM-kval. Jag var hellre på fotboll med landslaget än på en begravning. Det kan jag säga!
Det blev även en mörk dag för svensk fotboll, vi torskade med 0-1 efter ett mål av Herzog i 76:e. Ridå!
Kennet Andersson missade frilägen stup i ett och Roland Nilsson blev utvisad.
Vi hoppas på ett annat resultat i helgen. Kämpa nu, Sverige!

Orden är alltså mina verktyg.
Jag gillar ord.
Svenska språket har i runda slängar 170 000. Det är svårt att beräkna detta, men enligt flera teorier landar vi på ungefär den siffran.
Ett av de ord jag gillar mest är ”lirare”. Således gillar jag namnet på den här webbplatsen.
Jag tycker att ordet ”lirare” innefattar så mycket. I grunden ett positivt ord. Det är ju sällan man säger ”den där jävla liraren”. Det är ju mera förknippat med utrop som ”vilken lirare!” och då sägs det ju nästan alltid med nån form av beundran i rösten.

Inom idrottens värld, och i synnerhet fotbollens, finns det hur många lirare som helst. Jag har i mitt yrke, som journalist på främst Expressen, men också DN, träffat många av dem. Som TV-producent, som jag varit den senaste tiden, kanske ännu flera.

En lirare för mig är nån med bollsinne, och då menar jag inte bara en som kan hantera en boll. Enligt min mening kan man ha bollsinne på andra sätt också. Jag tror ni fattar vad jag menar. Någon som är lite bohemisk, en som kan dribbla (inta bara bort sin motståndare), men med lite allt möjligt. En lirare är ofta snabb i käften. Definitivt inte snål. En lirare bjuder på sig själv.
Titta på ambassadörslistan här på sajten. Lirare hela högen. Det är alltså med ödmjuk stolthet jag nu antar uppgiften att vara krönikör här på ”ViLirare”.

Jag kommer att skriva vad jag tycker. Hela tiden.
Men det får komma i senare krönikor.
Här och nu snackar vi lirare. Jag har som sagt mött rätt många. I arbetet med en film jag nyligen gjorde, ”Bronshjältarna” från VM 1994 (SVT), insåg jag faktiskt hur viktigt det var för deras framgång att laget innehöll fullt av lirare. Brolin i spetsen, som den störste, Jonas Thern, Dahlin, Kennet Andersson, Ravelli.
Ja, i det laget fanns det hur många som helst.

Här är min topp-3-lista över Sveriges skönaste lirare genom tiderna:
1. Tomas Brolin -  om man verkligen ”synar” Sverige under 1990-1994 var Tomas så ruggigt bra. Vilket driv, vilken första-touch. Vilken blick för spelet. Vilket målsinne. Han var helt enkelt magiskt bra.
2. Zlatan. Han är ju den bäste genom tiderna. Och han är såklart en riktig lirare. Saknar dock ”Brollans” VM-succé och seger i en europeisk cup (Brolin har det också, i Cupvinnarcupen).
3. ”Nacka” Skoglund. Tips: försök att få tag i Tom Alandhs lysande dokumentär ”Nacka – myten och människan”. En film som skildrar hans liv. Nacka var komplex – men han var en lirare, den saken är klar.

Lirare kan man ju också vara om man är gambler. Jag vill avsluta med en story om just en sådan.
Denne hade vunnit stort på spel. Väldigt mycket pengar. Över en miljon kronor. Han blev då tillfrågad vad han skulle göra med stålarna.
Snubben, som var total speltorsk, svarade:
- Jag ska betala tillbaka skulder.
- Ja, men vad ska du göra med resten då?
- Resten får vänta!
Vilken lirare! Han skulle nästan kunna platsa i en ambassadörsroll här hos oss ”ViLirare”.
Jag vill avsluta på ett sätt som jag alltid kommer att göra här i min krönika. Med en fråga. Jag är en sådan där som älskar frågesport.
Frågan: Det finns fyra spelare som har gjort mål i två olika VM-finaler i fotboll. Vilka är dessa fyra?
(svaret får ni nästa vecka).

/Journalisten
 

Senaste inläggen

arkiv

Etikettmoln