Fans med vänskaplig atmosfär

Jag hade hört om det förut men aldrig upplevt det på plats. Jag hade läst om det i både tidningar och magasin men sällan trott att jag skulle få se det själv. Jag hade fantiserat om det på dagarna och drömt om det på nätterna. Fans och supportrar från två olika lag som sjunger, jublar och festar. Tillsammans.

 

Det var för drygt ett år sedan i de mer obskyra områdena av Madrid, närmare bestämt i stadsdelen Vallecas, som jag fick uppleva detta. Jag och mitt lika fotbollssuktande resesällskap och tillika nära vän hade tagit oss till de mer bohemiska distrikten av den spanska huvudstaden för att uppleva en av fotbollens rejäla rariteter. De vänskapliga fansen. På Campo de Fútbol de Vallecas var det nämligen dags för säsongens sista hemmamatch och vårens sista avspark. Hemmalaget Rayo Vallecano (som stod för sin bästa säsong någonsin) tog emot det mytomspunna Athletic Bilbao i vad som skulle bli en av de bästa fotbollsupplevelserna jag någonsin varit med om.

Matchen i sig var underhållande. Lagen delade broderligt på poängen liksom målen (2-2) men slutresultatet var i sammanhanget irrelevant. Det var stämningen före, under och efter match som satte sina spår. När vi kom framdundrade i alldeles för höga hastigheter i den, på tok för åldersstigna taxin med dess på tok för unga förare, hade supportrarna redan samlats utanför arenan. Supportrar i rött och vitt fyllde gatorna där utanför.

Supportrar med Rayo Vallecano-tröjor sida vid sida med Athletic Bilbaos motsvarigheter. En uppsluppen, glad och hjärtlig stämning genomsyrade atmosfären och på något sätt kändes detta större än själva fotbollen. De båda lagens festande fortsatte även inne på arenan där supportrarna vecklade ut banderoller och sjöng ramsor. Tillsammans. Det fanns varken tillstymmelse till bråk eller fientligheter denna spanska juniafton. Det handlade bara om fotbollen och kärleken till densamma.

På fotbollsmatcher och arenor finns det dålig, bra och god stämning.

- Dålig stämning är när supportrarna glömmer sitt huvudsyfte. Att supporta. Det leder till arenatystnad och trist stämning. Halva fotbollsupplevelsen är därmed borta.

- Bra stämning är när det är bra tryck på läktarna, supportrarna sjunger för fulla halsar och kombinerar ofta detta med tillhörande danser. Ett fulländat skådespel så långt med andra ord. Detta sker dock ofta i samband med hatramsor, uppmuntran till våld och andra obsceniteter. Att höra svenska supportrar önska livet av både motståndare, domare och bortafans är ingen ovanlighet i svensk fotboll. Snarare tvärtom. På en Stockholmsmatch häromåret hamnade jag bredvid en pappa med dottern vid sin sida. Ändå vrålade han gång efter annan att han skulle "skära halsen av domaren och tappa honom på blod". Då undrar man vad som dels försiggår i mannens huvud, vad den lilla dottern tänker samt vilket pris "bra stämning" på en fotbollsarena är värd?

- God stämning är den ovanlighet som Rayo Vallecano bjöd oss på. Samma tryck, sång och fest som i ovanstående exempel men utan de våldsamma inslagen eller uppmuntran till densamma. Tyvärr ett sällsynt fotbollsfenomen. Det finns visserligen ett par klubbar runtom i världen som har så starka vänskapsband att även de kan bjuda på god stämning.

I Frankrike har exempelvis Saint-Étienne och Bordeaux bjudit på samma företeelse när de har mötts.Värt att veta är att Rayo Vallecano är en klubb med en antifascistisk historia och med antifascistiska supportrar. Likt ett Spaniens St. Pauli. De står därmed en lång bit ut till vänster på den politiska skalan. Man behöver inte tycka, tänka eller agera som de. Men när det kommer till fotboll kan man faktiskt lära av dem.

/Supportern

Etiketter: supportern

Senaste inläggen

arkiv

Etikettmoln