Äntligen höst

Av onsdagskrönikör - Joakim Forsell

För mig som Liverpoolsupporter så brukar sommaren vara den bästa tiden på året. Allt är möjligt. Vi kan köpa dyra spelare, vi kan kriga i toppen, vi kan till och med vinna ligan och ”i år är det vårt år” basuneras allt som ofta ut på diverse forum. Nu har hösten kommit, ligan startat och ni vet hur det brukar gå. Upp och ner. Laget har fått en fin start och det ser ljust ut men för mig finns ingen anledning att börja hoppas ännu.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Allting känns nämligen annorlunda i år. Jag hoppas inte, eller det gör jag ju men jag är realistisk, på någon Premier League-titel och kanske inte ens en Champions League-plats. Istället hoppas jag få se spelarutveckling, fint spel och hjärtan som brinner.
 
Det kanske låter som jag förlikat mig med tanken om Liverpool som ett mittenlag, men det är helt felaktigt. För mig är man ett lag som ska ha som mål att vara med i toppen varje säsong och man ska ha som mål att man ska vinna varje match man spelar. Men utan grund och stomme vinner man inga turneringar. Man kan flaxa till och vinna en del, men när det verkligen gäller spricker gärna ballongen.
 
Jürgen Klopp har påbörjat ett lagbygge för framtiden och med sitt nya kontrakt är jag övertygad om att han, och hans stab, ska ta klubben framåt och uppåt. Men inte än. Processen är startad men det behövs tid för att bygga upp någonting starkt, om man inte är ekonomiskt oberoende, och slagkraftigt.
 
Från sin tid i Tyskland har Klopp med sig en kvalitet att utveckla unga spelare och framförallt vågar han ge dem chansen. Han har hämtat 24-åriga Joel Matip som definitivt har framtiden för sig och kan växa till någonting stort i den röda tröjan. Georginio Wijnaldum är tjugofem, Sadio Mané tjugofyra och Marko Grujic bara tjugo år gammal. Kan spelarna ta chansen när de får den, för chansen kommer de att få, finns det enorma chanser till en fin framtid på Anfield.
 
Dessutom har man tagit in lite rutin i Ragnar Klavan som gått in och stärkt försvaret efter tappet av Martin Skrtel. Klavan är kanske inte den superspelare liverpoolsupportrarna hoppats på men han blir en viktig kugge för de yngre spelarnas utveckling.
 
Årets viktigaste nyförvärv är dock Loris Karius som går in och konkurrerar med Simon Mignolet om platsen mellan stolparna. Mignolet har varit alldeles för instabil de senaste åren och lite press på honom har varit efterlängtat efter de senaste årens målvaktshaverier. Förutom Karius har man hämtat Alex Manninger från Augsburg. 39-åringen gjorde några säsonger i Arsenal i slutet på nittiotalet och ses som en back up till de andra burväktarna.
 
Trots en fin start med segrar mot Arsenal, Chelsea och fjolårsmästarna Leicester och tio poäng på de första fem omgångarna tror jag inte man kan konkurrera sett över 38 matcher. Viktiga kuggar kommer skadas och spelet kommer gå i hack precis som mot Burnley. När klubben är redo att kämpa för ett ligaguld vågar jag inte svara på, men att det skulle vara nu ser jag som otänkbart. Men en sak vet jag; på andra sidan stormen finns en gyllene himmel och den vackra sången från en lärka. Jag fortsätter hoppas och vänta på titeln.
 
Någon gång kommer det faktiskt vara vårt år.
 
/Joakim Forsell

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln