Formula 1 i en Volvo kombi

av måndagskrönikören - Bernt Ljung

Konstaterar att nu börjar återigen det där ältandet om dödens grupp. Att behöva höra det uttrycket är lika tröttsamt som när kommentatorerna fortfarande berättar för oss tittare om när publiken gör vågen. Noterar, förutom att EM-lottningen numer snarare liknar en Oscarsgala än en gruppindelning till en fotbollstävling, att Sveriges sakkunniga därefter som seden påbjuder bereds utrymme att berätta om våra chanser att krångla sig vidare. Dessa experter behöver då ikläda sig rollen som en fotbollens Saida, eller åtminstone medium för att redan nu kunna leverera kommande resultat i en grupp som kallas för, just det, dödens.

 

I min bok så är alla grupper för svåra för oss, detta bygger jag på att vi sladdade in i mästerskapet på övertid trots att antal platser var minst sagt generöst tilltaget. Dessutom gav det spel som visades upp under gruppspelsmatcherna inga som helst förhoppningar om någon större potential som plötsligt kan ploppa upp i mästerskapet. Jag hävdar att ett slutspel mest av allt är en internationell fest där det viktigaste ändå är, om man nu inte kan vinna, att vara på plats och njuta av de fina fotbollstävlingar som både spelare och publik kommer att bjudas på. Att vi ska kunna ta oss vidare och gå mot medalj är att drömma om något som aldrig kommer att ske. För inte är det väl möjligt att vår gamla Volvo kombi kan mäta sig mot de Ferrari bilar som vi ställs mot i detta fotbollens Formula 1 race?

När Mourinho nu evakuerar från Stamford Bridge så är det återigen Chelsea som entledigar honom. Får han inte ordning på sina obehagliga utspel och despotism som ingen, förutom möjligtvis han själv uppskattar, så kommer han att lyftas bort fler gånger i framtiden. Han må vara hur framgångsrik och skicklig som helst men när en tränare blir större än klubben och verkar trivas bäst med att få vara ensam på scenen, finns det problem för att uttrycka det milt. Hörde Hedman sa att portugisen var den bästa tränare han hade haft, ett uttalande som det inte finns någon anledning att betvivla. Men, och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt, att andra spelare här kan vidimera en annan sanning. Hursomhelst, att vara så uppochner och oberäknelig kan aldrig vara bra när förtroende och trygghet ska byggas. Två grundfundament för ett framgångsrikt samarbete mellan ledare och de som ska ledas.

Den vackra glorian har nu kommit rejält på sned. På något annat sätt går det inte beskriva den nya bilden av Platini. Efter att fransmannen nu stängs av i åtta år så kontrar han med att stämma Fifa för att de enligt honom, felaktigt dragit hans namn i smutsen. Om de har rätt eller fel spelar ingen roll, mer än kanske moraliskt, därför att hans namn nu i alla fall kommer att förknippas mer med avsaknad av ekonomisk etik än för de briljanta insatser han staplade i Les Bleus. Den eleganta, men samtidigt lite arrogante mittfältstitanen från Joeuf säger sig nu vilja kämpa för att komma tillbaka som Uefas ordförande. Men att försöka återskapa det idag utplånade förtroendet kommer att bli en ojämn kamp, en kamp som påminner om den mot väderkvarnarna. Och om han inte själv inser att hans tid som ordförande nu är över och att i hans slutbetyg som ordförande kommer det att stå att han drabbats av en smitta som stavas ”fiffel och ekonomiska oegentligheter”, så hoppas jag att han har någon klok person i sin närhet som kan få honom att inse det. Detta oavsett om han drabbades av farsoten på jobbet, eller var den som tog dit den… 

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln