Heja ingen, heja alla

Av onsdagskrönikör - Joakim Forsell

Egentligen var jag nästintill klar med en krönika när jag gick in på vilirare.se och precis som vanligt läste Tobias Dahlbergs tisdagskrönika. Det lilla problemet med det han skrivit var att jag i princip skrivit precis samma sak. Jag är också glad över att vi redan nu kan följa de allsvenska lagen match för match och skapa oss en bild över vilka lag och spelare som kommer överraska oss när säsongen väl drar igång. Men eftersom Tobias redan skrivit om det här, får jag byta inriktning och istället fokusera mer på min egen syn på just den högsta svenska fotbollsserien.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Det kom en undersökning i veckan som visade på att fler svenskar än någonsin har ett favoritlag i den högsta serien. Egentligen skulle man kunna säga att jag inte alls har ett lag, eller kanske flera lag. Jag ska försöka förklara.
 
När jag växte upp utanför Borås i början på 90-talet spelade, det idag naturliga förstavalet, IF Elfsborg i Division 1 (motsvarande Superettan idag) och eftersom jag var så ung att jag inte läste några tidningar eller hade föräldrar som var väldigt fotbollsintresserade så föll mina ögon på det jag kunde se på TV. VM 1994 fick mig att älska det svenska fotbollslandslaget och väldigt många spelare kom från IFK Göteborg vilket gjorde valet enkelt för mig. Kärleken till IFK Göteborg höll i sig i ett par år innan jag av någon anledning, i 10-årsåldern, bytte klubb till GAIS. Om det var smeknamnet Makrillarna eller de vackra grön-svarta tröjorna som fick mig att byta kan jag inte komma ihåg.

Samtidigt hade Elfsborg gått upp i Allsvenskan och besegrat IFK Göteborg med 3-0 på Ryavallen. En match jag aldrig kommer glömma. Christer Mattiasson och Moses Nsubuga hade stor show inför en fullsatt stadion, och för en nioåring som såg sin första allsvenska match på plats var det svårt att inte sugas in i någon form av kärlek för de gulsvarta. Redan då visste jag dock att man inte kunde heja på flera lag samtidigt - det gick ju emot en fotbollssupporters alla lagar.
 
Jag höll mig till GAIS fram till högstadiet. Då fick Elfsborg bli laget och detta för att de flesta på min nya skola höll på IFK Göteborg. Jag har alltid varit lite rebellisk, precis som de flesta vattumän, och hellre velat reta upp någon med mitt klubbval än att visa  att kärleken till klubben varit stark. Dessutom fick jag möjligheten att börja träna med Elfsborgs ungdomslag, vilket gjorde valet ganska enkelt.
 
När jag som 19-åring lämnade klubben tyckte jag att jag blivit felbehandlad och därför fanns det ingen större kärlek kvar till Boråslaget. IFK Göteborg fick ta över kärleken av precis samma anledning som jag valt Elfsborg ett par år tidigare. De flesta i min nya omgivning höll på Elfsborg och som tidigare ville jag vara annorlunda.
 
Jag har fram till för något år sedan trott att det var oerhört viktigt att ha ett lag i Allsvenskan, men jag har insett att det jag vill är att se bra fotboll. Jag bor numera i Malmö och uppskattar verkligen stadens kärlek till MFF. Här nere är det omöjligt att inte dras med och påverkas av klubbens resultat. Jag går mer än gärna till Stadion och tittar på matcher, kan tänka mig att köpa en halsduk men kommer aldrig säga att MFF är mitt lag. Jag uppskattar supporterkulturen som finns runt i Sverige och i lördags satt jag med min bästa vän och sjöng med i åtminstone hälften av de Allsvenska lagens inmarschsånger.
 
Vem jag hejar på numera bryr jag mig inte så mycket om, men jag vet att jag kan njuta av Allsvensk fotboll redan från februari och det är jag oerhört glad för.
 
C Mores initiativ till att visa de svenska lagens försäsongsmatcher gör det möjligt för oss att få se ännu fler matcher och följa de lagen vi vill följa betydligt noggrannare än vad de flesta av oss annars kunnat göra. Fantastiskt initiativ och jag hoppas vi får se ännu mer hårdbevakning i framtiden.
 
Heja alla,
/Joakim Forsell

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln