Should I stay or should I go

Av Gästkrönikören - Mikael Stålblom

Ska jag stanna i det trygga, eller ge mig av för att utvecklas? Det är frågan många unga talanger får idag. Och vad är bäst för en 15/16-åring idag? Vad får en talang för utvecklingsmöjligheter i en storklubb ute i Europa jämfört med i Sverige?

 

Det är många kritiska röster mot att talanger flyttar från Sverige i tidig ålder. Men frågan är varför? Vi bör istället uppmuntra talanger att få sin utveckling i storklubbars ungdomsakademier. Vi måste börja följa upp våra talanger mer intensivt och ha en dialog med dem. Inte undvika ta ut dem till ungdomslandslag för att de lämnade tidigt.

Baksidan jag ser med att lämna tidigt är den mentala barriären hos respektive individ. Är du inte mogen att släppa tryggheten hemma, drar dig undan konflikter eller helt enkelt inte klarar av det tuffa klimat som finns bör du undvika en tidig flytt. Men har du inte en bra självkänsla och inte heller den mentala styrkan når du inte toppen. Nedan tar jag upp två exempel med spelare som gjort det riktigt bra. Trots få minuter i A-laget har deras tid i de engelska ungdomsakademierna varit en stor succé.

Vi börjar med Kristoffer Olsson som lämnade IFK Norrköping i tidig ålder för Arsenal. Istället för att konkurrera med några av Norrköpings bästa talanger hamnade han med några av Europas bästa spelare i samma åldersklass. Spelare som kom från Tyskland, Holland, Spanien, Italien och England. Ett U19-lag (därefter U21-lag) som tekniskt var bättre än något annat allsvenskt lag och med en bättre ledd träning har han utvecklats till en mittfältare som kan spela på flera positioner. Inte bara centralt, utan även på yttermittfältspositionen där han dominerade med bl.a. ett hattrick för det svenska U21-laget nyligen. Den utveckling Olsson haft i Arsenal skulle han aldrig fått i Sverige.

Tittar vi sedan på Kristoffer Peterson så lämnade han Sävedalen i Göteborg och fick via ett provspel ett kontraktsförslag från Liverpool. Med rätt inställning, mentalitet och målmedvetenhet har han fått chansen att spela med spelare som Raheem Sterling. Bara att ha en supertalang som sparringpartner är en enorm utveckling. Att sedan bli ledd av en ungdomsakademi av världsklass med faciliteter som varken Sävedalen, Örgryte eller IFK Göteborg är i närheten av har Peterson tagit stora kliv sedan 16 års ålder. Han har utvecklats till en modern spelare med fart, teknik och finess, men även förbättrats i det defensiva spelet. En utveckling Peterson inte skulle fått i Sverige.

Fördelarna är många. Spelare blir tuffare mentalt. Har tuffare konkurrens vilket får dem att vilja mer. De utvecklas till moderna spelare och är taktiskt mycket bättre. Både Olsson och Peterson har även spelat inför en publik på över 80 000 när Arsenal respektive Liverpool åkte på försäsongsturné. Det är erfarenheter svenska klubbar inte kan erbjuda sina talanger.

Nu är de båda i en fas där de behöver speltid i A-lag. Olsson är utlånad till danska serieledarna Midtjylland och Peterson lämnade Liverpool i somras när han blev erbjuden ett 4-årskontrakt med holländska FC Utrecht. Rätt val för deras utveckling. Och med sig har de en grundutbildning som de aldrig skulle fått om de stannat kvar.

Det ena behöver inte utesluta det andra. Det finns inget svart eller vitt. Allt handlar om varje enskild individ och deras egen utveckling. Men skulle det svenska A-landslaget behöva en passningsskicklig central mittfältare eller en snabb, teknisk yttermittfältare har vi spelare som är mentalt redo. Frågan är bara om landslagsledningen vågar…

/Mikael Stålblom

Etiketter: gästkrönikören

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln