Podden som gav mig svar frågor jag haft i 10 år

Av spelaren - Matilda Jansson

Igår lyssnade jag på podden Fotboll och Damsamhälle. Just det här avsnittet handlade om genus kopplat till fotboll. Jag kan ärligt säga att det var inte direkt så att jag kastade mig över podden, utan jag fick ta ett litet pepp-talk med mig själv innan jag tog mig an avsnittet. Genusforskning är i allmänhet väldigt intressant, men ämnet kan kännas tungt och ibland känns det som att det krävs väldigt mycket förkunskaper för att bli insläppt i denna "värld" av krångliga begrepp. Jag kan så här i efterhand säga att jag är väldigt glad att jag tog mig tid att lyssna på intervjun med genusforskaren Jesper Fundberg. Så till alla dam-och flickspelare samt manliga tränare till dam-eller flicklag, lyssna! Ni kommer med all säkerhet att få en aha-upplevelse.

 

Under min fotbollskarriär, som flick-och damspelare, har jag spelat i relativt många lag, samtliga min tränare har varit män. Jag har tillbringat många timmar i olika omklädningsrum och självklart hört mycket klagomål och frustration runt mina tränare. Om jag ska välja ut den enskilt vanligaste kritiken, som kommer upp mot tränarna, är valet enkelt - brist på feedback och särbehandling spelare emellan! Frustrationen är i perioder stor; Varför kan inte tränarna säga vad jag ska bli bättre på? Varför kan de inte vara rak och ärlig mot mig, om jag är för dålig för att starta - säg det i så fall!

Jesper Fundberg berättade att forskning visar att män som tränar flick-och damspelare generellt är väldigt dåliga på just återkoppling. Det är inget unikt för fotbollen utan detta daltande och oförmåga att ge konstruktiv feedback finns även mellan exempelvis manligs chef och yngre kvinnliga medarbetare, samt mellan pappa och dotter.

På samma sätt som att det är lätt för mig att peka ut den vanligaste kritiken från spelare till tränare, har jag lika enkelt att peka ut den mest förekommande kritiken mina manliga tränare har gett till oss som lag; "Tjejer ni måste snacka mer, det är helt tyst ute på planen!". Det slår aldrig fel, i alla lag jag har varit, sliter tränarna sitt hår för att det är för tyst på planen. Skulle man göra en undersökning tror jag att uppemot 50 % av allt halvtids-och matcheftersnack handlar om just detta ämne. Det har även varit förtvivlat svårt för tränarna att få till en förbättring. Jag har aldrig ägnat en tanke på att det skulle vara kopplat till genus, men när jag hörde Jesper Fundberg berätta om detta är det så självklart, så uppenbart.

Flickor lär sig på dagis och i skolan att de ska vara lugna och tysta, medan pojkar uppmuntras att ta plats och synas. Flickor anammar såklart det här beteendet för att de vill bli berömda och ansedda som "duktiga flickor". Beteende lärs in under så pass många år att det blir en extrem krock när flickorna kommer till fotbollsplanen, där deras manliga tränare vill att de ska vara på ett helt annat sätt. På fotbollsplanen blir flickorna berömda när de skriker, domderar och tar plats. De manliga tränarna å sin sida blir frustrerade för de kan inte förstå att det kan vara så förtvivlat svårt att öppna munnen och ta plats. Det är ju det naturligaste i världen.

Om medvetandet bland spelare och tränare kring dessa frågor skulle bli större, är jag övertygad om att större framgångar skulle komma i takt med ökad förståelse.        

/Spelaren

Etiketter: spelaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln