Låt oss överrösta hatet

Av - Daniel Collin -
Fotbollsälskare som vid sidan av jobbet ägnat majoriteten av fritiden till ideell knatte- och ungdomsverksamhet sedan 2006. Blir lika glad av att se favoritlaget i Allsvenskan vinna guld som att se glädjen i barnens ögon när de är nöjda med något de lyckats med på en träning.

Jag skriver den här krönikan den 23:e augusti.

Nyheten att Henke Larsson lämnar tränaruppdraget för Helsingborg har precis gått ut och det gör mig ledsen.
 

Eftersom skälet till att Henke lämnade är att han ”fått utstå för mycket verbala påhopp”. 

Det finns de som menar att en professionell, högavlönad tränare eller spelare har betalt för att leverera ett bra resultat och måste därför tåla kritik om så inte sker.

Tråkigt nog har (uppenbarligen) inte alla hyfs nog att kunna bete sig civiliserat, utan häver ur sig helt andra saker än kritik.

När jag skriver detta är det min tolkning att det dessutom handlar om verbala påhopp från de egna fansen.

Vilket inte är första gången en tränare (eller spelare) råkar ut för och troligen inte den sista heller.

Tyvärr.

Men vi kan ju inte ge upp för det.

Vi som älskar fotboll menar jag.

Som ser hur fotbollen kan förena, skapa tro, hopp och kärlek.

Som hade svårt att hålla tillbaka tårarna av de känslor Jimmy Durmaz väckte när han med hela landslaget i ryggen tittar in i kameran och säger nej till rasism.

Som mår bättre av att heja än att hata.

Det tror jag att alla innerst inne gör.

Vilket får mig att tänka på all kärlek och respekt hela fotbollsvärlden visade när Lennart Johansson gick bort innan sommaren. 

Och minnas när jag besökte AIK:s träningsanläggning med mina söner dagen efter den fruktansvärt tragiska nyheten om Ivan Turinas bortgång.

Sönerna, då 13, 11 och 6 hade tagit med sig sina halsdukar och lämnade dem där utan att vi hade pratat om det.

Stämningen var som ni förstår väldigt tung, sorgsen och respektfull.

Jag går tillbaka i tiden genom att titta på siten www.svenskafans.com vad som skrevs på nätet i samband med detta.

Några exempel:

Järnkaminerna på Facebook: ”I tider som dessa lägger vi rivaliteten åt sidan och ger vår omtanke och kondoleanser till Ivans familj och alla aikare runt om i landet”

Hammarby Fotboll på Facebook: ”Det är med stor sorg Hammarby Fotboll mottagit beskedet att AIK:s Ivan Turina avlidit. Våra tankar går till Ivan Turinas familj”

Falkenberg FF:s redaktion på Svenska Fans: I dag spelar det ingen roll vilket lag ditt hjärta klappar för.

Alltid Blåvitt på SvenskaFans genom Philip Semmler: ”Respekt och sympati kommer alltid vara större än hat och jag hoppas mötet mot AIK kommer genomsyras av just det där första.”

Häcken på SvenskaFans genom Thomas Bennelind: ”Det är svårt att finna ord. Det enda vi gör i dag är att sätta saker och ting i perspektiv. Vi lägger bort trivialiteter som rör rivalitet och osämjor”.

Malmö FF på sin hemsida: ”Vid morgondagens match kommer vi också ge publiken ett tillfälle att hylla Ivan Turina. I den 27e matchminuten kommer vi lägga en bild av Ivan Turina på storbildsskärmen (Turina hade nummer 27). De som vill hylla honom ställer sig då upp och ger honom en applåd”.  

När AIK spelade sin första match efter Ivans bortgång gick AIKs och Blåvitts spelare in på planen hand i hand och hela publiken ropade Ivans namn i kör.

En match mellan två lag där det alltid blir ganska hett på planen spelade med en slags respekt för något som är större än fotbollen: livet.

För även om fotbollen i stundens hetta för vissa kan kännas livsviktig, så är den inte viktigare än livet.

När det verkligen handlar om livet är ”respekt och sympati alltid större än hat”, som Blåvitt skriver.

Låt oss - alla vi som älskar fotboll - hjälpas åt att sprida fotbollens goda krafter!

Låt oss överrösta hatet med hejarop till Henrik Larsson, Nilla Fischer, Caroline Seger, Jimmy Durmaz och alla andra fantastiska fotbollsprofiler - oavsett vilket lag vi hejar på.

/Daniel Collin
daniel@barkinglikefrankie.se

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln