The Championship bortom stereotyperna
Av veckans helgkrönikör - Karl Sundström
Brighton & Hove Albion vinner bollen i eget straffområde. De tar sig ur och spurtar förbi. Farten är hög. Snart kommer passningen i djupled. In i straffområdet har Sam Baldock löpt. Han väntar ut målvakten och hittar Glenn Murray snett inåt bakåt som rullar in 3-0 i det öppna målet. The Championship är i gång – och det finns så många anledningar att älska det.
I mångt och mycket är det en liga som inte ser ut som den tidigare gjort. Alla ligor har sina schabloner. Fartfyllda och fysiska Premier League, defensivt präglade och taktiska Serie A, tekniska La Liga – och så benknäckarligan The Championship. Och visst, den moderna Premier League-eran har sedan länge puttat ner de flesta Karl Henry-typerna. Och visst, man ser fler långa bollar på Bengt än i divisionen ovanför. Men det är på så många sätt en annan liga nu än vad som var fallet för bara några år sedan.
På andra sidan Brighton, med den supersympatiske tränaren Chris Hughton och ligans kanske bästa spelare Anthony Knockaert, stod klassikerklubben Nottingham Forest. Inför säsongen anslöt högt aktade tränaren Philippe Montanier som börjat introducera ett 3-4-3 – med hittills blandade resultat. Allra bäst har emellertid Huddersfield börjat. Klopp-kopian David Wagners högintensiva gegenpress-boll har sprungit sönder försvaren hittills och laget toppar tabellen. På kvalplats har underskattade Slaviša Jokanović börjat ge Fulham en ny identitet med dess ungdomliga entusiasm. Garry Monks passningstrianglar har hittat till Leeds, Will Hughes briljerar i sin regista-roll i Derby och i Wolverhampton har det börjat mullra igen tack vare en kinesisk ägare, en gammal italiensk tränare och en trio Benfica-talanger.
Få klubbar symboliserar Championships nymundering lika väl som den slumrande klassikerklubben Wolverhampton Wanderers. Snart finns det inte en enda klubb i West Midlands som inte ägs av kineser, typ. För när ägarna i Premier League-klubbarna börjat sätta sig är den senaste trenden att blicka ner till Championship – för att sedan kunna blicka upp till Premier League och dess TV-avtal. Bära eller brista. När isländske prestigevärvningen Jón Daði Böðvarsson stöter in 3-1 på Birmingham är det en förening som andas optimism igen.
Många ser fortfarande Championship som någon nostalgisk gammal Tipsextra-kvarleva. Men de klassiskt klingande lagnamnen till trots, Championship har utvecklats till en global liga som för varje dag som går bara blir mer kultiverad. Årets upplaga har lika många Champions League-vinnande huvudtränare som Premier League. En av dessa, Rafa Benítez, har fått en lite halvknackig start med hans Newcastle. Superfavoriten, som enligt alla spelbolag, ska jogga hem pokalen. På lördag möter dem tvåan Brighton. Sydkustlaget som i fredags värvade den superhånade Shane Duffy som inlett säsongen med tre självmål och ett rött kort för jumbon Blackburn Rovers.
Det blir sällan som man förväntar sig. Där Champions League, med veckans nya regler i åtanke, blir allt mindre oberäknelig fortsätter The Championship att vara det motsatta. Och när Premier League tenderar att kännas lite väl extra-allt är Championship det klockrena komplementet. Med betydligt mer kultiverade långbollar, numera.
/Karl Sundström
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
björn bettner curt einarsson rune larsson poddrepris daniel souza nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson rasmus boman thorbjörn friberg bosse petersson ingela armbro sladjan osmanagic