Fotbollsromantiker eller dumstridig nostalgiker


Av - Jimmy Åkesson -
Norrköpingsson som uppskattar kombinationen skrivande, fotboll och kaffe. Coachar damfotboll, håller igång i division 6 och jobbar med kommunikation. Är svag för yttersidor, glidtacklingar och har alltid haft Sami Hyypiä som idol.



Ni vet ju hur lätt det är som fotbollsromantiker att leta upp gamla klipp eller artiklar från fornstora dagar och frossa i det nostalgiska. Att spelarnamn vars karriärer knappast satte avtryck dyker upp i hjärnbalken för att de av någon anledning etsade sig fast trots allt. Ett sådant lag var ett krögargäng som började på noll och som sedermera blev något helt annat.
 

Etiketter: jimmy åkesson

Under jul- och nyårshelgen dök det upp åtskilliga skärmdumpar på sociala medier från lediga supportrar som satt tillbakalutade i fåtöljen och vältrade i Championship Manager. Jodå, visst var jag en av dem också och med tanke på att mitt ordentliga fotbollsintresse började någonstans där strax efter millennieskiftet så var spelupplagan från 2001/02 knappast något jag ägnade tid åt då.

Kanske är det just ett sätt att minnas tillbaka – en negation till fotbollsindustrier, ”intressanta projekt”, milshöga pengabuntar och superstars som kan köpa sig ur varenda knipa de hamnar i.

Att påminnas om namn som då var talanger men som nu redan passerat zenit, hur karriärer med facit i hand faktiskt blev och vilka som var dåtidens allra mest lysande stjärnor.

Därför var det befriande att läsa att den gamla IF Sylvia-mittfältaren Chay Hews nu flyttat tillbaka till länet efter 11 år i hemlandet Australien.

En klubb jag däremot då och då stöter på och som verkar ha indoktrinerat mitt sinne är Alessandro Catenaccis gamla klubb som grundades samma år jag föddes – FC Café Opera. Det finns något kittlande i att klättra uppåt i seriesystemet från ingenstans och dessutom göra det med ett namn som fullständigt osar 90-tal. En väldigt tidig variant på något som blivit allt vanligare under det senaste decenniet: Att som kompisgäng starta ett fotbollslag och därefter avancera innan det roliga blir krav och föreningen försvinner från den lokala fotbollskartan.

Det skulle kunna stanna där vid ett roligt Championship Manager-minne och det där med att man aldrig ska kolla en bra story kanske stämmer. Café Opera blev Väsby som blev AFC United som blev AFC Eskilstuna och helt plötsligt så var de början på att en klubb utan tillhörighet bytte mark och försökte tränga sig in i ett annat lag i en annan stad.

14 år har gått sedan Café Opera lades. Ändå var det en av de första klubbarna jag sökte efter när jag klickade igång managerspelet i mellandagarna. Nu slutade det med att jag valde IF Sylvia och förlitade mig på att Simon Dogan, Kristoffer Dyverfeldt, Niklas Moberg och resten av gardet skulle göra jobbet samtidigt som jag febrilt sökte efter lokala spelare jag kände igen namnen på.

Hur det gick för Catenaccis kompani? 2002 kom de sexa i Superettan – sex poäng från en kvalplats. Brage, Ängelholm och Mjällby åkte ur.

Fotbollsromantiker eller dumstridig nostalgiker. De som fattar, fattar och de som inte fattar har missat någonting. Förutsatt att du fattar. Ja, ni fattar.

/ Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln