Ljusglimten i mörkret

Av - Robin Gustavsson -
En 27-årig journaliststudent från Borås som ser alldeles för mycket fotboll, både inhemsk och internationell. Spelar själv i division 4, och har Arsenal som favoritlag. 
Uppskattar spelförståelsen mer än någon annan egenskap på planen.
 
 

Det var en sällan skådad grå insats från det svenska ”B-landslaget” när Finland tog en stabil 1-0-seger i januariturnéns första match. Jag vet inte om jag hade för höga förhoppningar på den svenska truppen, men att se det svenska mittfältet med en rutinerad Fransson från start (senare också ackompanjerad av Simon Thern) bli fullständigt överkörda av sina finska motståndare gjorde mig aningen chockad.
 

Etiketter: robin gustavsson

Men i mitten av den andra halvleken tändes åtminstone ett litet ljus i matchen, för svensk och egen del. Den förre BP-talangen Viktor Gyökeres äntrade planen, och gjorde sedan lite som han ville där i anfallet. Dribblade sig förbi motståndare, höll undan på ett fint sätt, och passningsspelet var på en annan nivå än resten av spelarna på planen.

Det var som när någons storebror kom ner och lirade med smågrabbarna i knattelaget, så stor kändes faktiskt skillnaden på Gyökeres och de andra i den svenska offensiven. På ett sätt såklart väldigt oroande att kvaliteten på resten inte verkade hålla högre nivå. Men det tände också ett stort hopp hos mig och många med mig. I ett landslag som skrikit efter lovande anfallskraft, och där de nuvarande landslagsanfallarna får ta stora mängder kritik, kändes Gyökeres inträde som något att vara hoppfull om igen. Vi kanske har en framtida storspelare på gång, även på anfallsplatsen.

Vi ska väl inte ha allt för höga förhoppningar ännu, det var ju trots allt ett halvdant Finland som stod på andra sidan. Men inhoppet gav verkligen mersmak, och jag hoppas vi får se mer av Gyökeres fina genombrottskraft och självklarhet i det svenska anfallet redan i den andra turnématchen (idag) mot Erik Hamréns Island. Klart är i alla fall att han startar matchen, och det räcker för att jag ska bänka mig framför Tv:n framåt kvällen.

Det kan tyckas oroande att den unge anfallaren numera tillhör Brighton & Hove Albion. Ett lag i den nedre regionen av Premier League, men det är trots allt ingen barnlek att slå sig in i det laget. Gyökeres ska ha gjort det bra i deras U23-lag, och ett par gånger funnits med på bänken hos a-laget. Något enstaka inhopp har det också blivit, som senast i FA-cupen när man slog ut Bournemouth med 3–1 på bortaplan. Inhoppet var visserligen när klockan stod på 90+ men det visar ändå att han finns med i tränarens tankar.

Ett mål eller två under landskampen mot Island skulle kanske kunna få ytterligare fart på den forne BP-talangens karriär. Då kan han finnas med i tankarna när det ”riktiga” landslaget ska tas ut, men han får också med sig nyttigt självförtroende hem till Brighton. Att vänta sig en rejäl höjning i antal spelminuter med a-laget kanske är att hoppas på för mycket. Men vi får vara lite mer långsiktiga här, för jag tror vi kan ha att göra med något riktigt bra på sikt.

/Robin Gustavsson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln