Brittiska kikare borde vara riktade mot Spanien

Summa summarum så beter sig majoriteten av Premier Leagues sportsliga ledningar i mångt och mycket likt en sportreporter som fortfarande använder papper och penna i intervjuer. Du vet att det fungerar – för det har alltid fungerat. Att du har ett annat alternativ, som du innerst inne vet är effektivare (läs: inspelningsapparat av valfritt slag), är helt irrelevant. För det du har fungerar för dig. För du har provat det.
 
Nu är jag egentligen den sista som ska sitta och såga användandet av pappret och pennan, med tanke på hur sen jag faktiskt var att byta över till en app på en mobiltelefon.
Likväl gäller det att våga prova något oprövat Spanien kan vi se att just detta har lönat sig, för flera klubbar. Och dessutom inte bara oprövat utan även hemvävt.

Det ska tilläggas att det finns en del spanjorer, likt sina brittiska motparter, som fortsatt roterar runt på de diverse tränarbänkarna i högsta ligan. Trots att de egentligen mer eller mindre passerat sitt bäst-före-datum får de chans efter chans till förmån för mer oprövade men kanske mer passande alternativ. Vissa har dock valt att lägga tilliten till någon som ännu inte byggt en portfolio av mångårig erfarenhet av spel i högsta ligan – och det har lönat sig.
 
Vem är Pablo Machin? Få visste nog vem Gironas huvudtränare var innan denna säsong. Med blott några år bakom sig i Numancia så tog han 2014 över ett Girona som då var en bra bit från att aspirera om La Liga-platser.
Här och nu slåss de om Europa League-spel nästa säsong med en intressant, frejdig, fotboll.
 
Quique Setien får, trots sina 59 år på ryggen, också anses historiskt sett oprövad. När han tog över Las Palmas 2015 hade han ett gäng år i Lugo samt en stund i det ekvatorialguineanska landslaget på CV:t. Men med Setien var Las Palmas förra säsongen stundtals en fröjd att skåda. Att de sedan ignorerade försvarsspelet var ett fenomen som Setien både lämnade kvar i Las Palmas och tog med sig till Real Betis.
Bortsett den icke-existerande defensiven har dock Setiens Betis, kryddat med flera spännande nyförvärv inför säsongen, stundtals varit helt briljanta.
 
Och i Getafe har vi José Bordalas. Efter att ha tagit upp Alavés tillbaka till högstaligan 2016 så bytte han till Getafe, där han 2017 gjorde exakt samma sak. Nu här i sin första La Liga-säsong har han rent spelfilosofiskt varit en ”Setiensk” motpol med ett urstarkt kollektiv och ett svårgenomträngligt försvar. Hans Getafe har varit en svår nöt att knäcka för många motstånd. Detsamma gick, åtminstone i höstas, att säga om Leganés under Asier Garitano, som också han hängt med klubben från Segundan.
 
Alla är de spanjorer, alla är de på sina egna sätt högst lovande tränare som bara i år gjort tydliga anspråk på att få ta hand om större och lyxigare omklädningsrum i framtiden.
Och då har vi inte ens nämnt den gamle räven José Luis Mendilibar. Han har gjort sina vändor genom åren och haft sina misslyckanden. Men likväl är det kanske han, och det han gjort med lilla Eibar under snart tre la liga-säsonger, som lyser absolut starkast och klarast av allt.

"Prövade" kort är med andra ord inte helt fel de heller –ibland.

/Makoto Asahara