Det är viktigt att vinna!

Av Nils montan lund

Här har ni en rubrik att sätta tänderna i.

Det är ingen fråga, det är ett påstående: Det är viktigt att vinna.

Men innan ni sätter kaffet i halsen så ska vi naturligtvis gå igenom begreppet vinna och måla med lite större penseldrag.
Först och främst måste vi reda ut med vad vi menar är att vinna.

 

I min roll som tränare kan det vara så mycket olika saker. Det kan vara det faktiska resultatet i en match, men den största vinsten för mig är i alla lägen utveckling.

När man ser att någon har lärt sig, tagit ytterligare steg framåt och så naturligtvis glädjen hos individen själv.
Att vinna resultatmässigt vinna en match efter en bra prestation är ju också en viktig lärdom på vägen mot ytterligare utveckling. Det är en del av utbildningen. Här finns möjligheten att peka på den gemensamma ansträngningen och att det vi har tränat på faktiskt leder till en bra genomförd match och en seger. Det kan ge en extra känsla av mening.  Man lär sig inte bara av sina misstag, man lär sig väldigt mycket av att göra rätt också.
I svensk idrott, eller snarare debatten kring den, har själva ordet ”vinna” nästan fått en negativ klang. Det anses lite fult att vara bra. Tänk på alla andra som inte vann, liksom.

Och då har man ju tyvärr rasat rakt ned i den grop man själv just stod och grävde: Allt fokus vänds mot vinsten, eller förlusten.
Jag har sett lag som resultatmässigt kommit sist i sin turnering, men som kämpat stenhårt och kanske till slut fick med sig ett kryss, eller rentav en seger. Glädjen efteråt har varit nästan lika stor som hos de som till slut vann den där cupen.

De har också varit vinnare, även om de inte fick några medaljer eller pokaler – hur mycket de än förtjänade det, utifrån sina förutsättningar.
Personligen försöker jag alltid utbilda de spelare jag ansvarar för att alltid fokusera på vad de kan påverka: sin egen insats. Att i varje given situation försöka ge sitt allt och efteråt analysera och lära sig av det, oavsett slutresultat.
Som ett aktuellt exempel kan jag ta den där sommarcupen förra året där allt sket sig för ett av lagen jag tränade. Spelet låste sig, resultaten blev därefter och tårarna rann, när allt tog slut i B-slutspelet. På kvällen hade vi en lugn, gemensam genomgång och tittade på varför det gick som det gick. Spelarna själva fick framföra sina funderingar.

Alla kom fram till samma sak: De hade haft tankar på konsekvenserna av resultatet (vidare till A- eller B-slutspel) i varje match och helt enkelt blivit otroligt spända och nervösa. De hade drabbats av enorm prestationsångest. Några timmar, och en hel del godis, senare hade den värsta besvikelsen lagt sig.
I en av de efterföljande turneringarna ställdes vi mot bättre motstånd. Spelet var strålande igen och plötsligt frågar några: ”Är vi i slutspel nu, eller vad är det nu?”.

Då var vi framme vid semifinal. De hade lärt sig att inte springa och titta på resultattavlan stup i kvarten och räkna vad som behövdes, eller vilka som väntade härnäst. Så visst vann de något den där cupen där allt gick åt skogen: Väldigt viktiga lärdomar. Så ja, det är viktigt att vinna.
De har även fortsatt att vinna cuper sen dess och med ett helt annat lugn. Till och med när öppningsmatchen förlorats (något som tidigare var en omöjlighet). Och här har vinsterna också bara förstärkt den där känslan av att det kloka är att i stunden bara fokusera på det man kan påverka. Förhoppningsvis tar de med sig det även i livet utanför fotbollsplanen.
De har även lärt sig, vid både vinster och förluster, att man inte behöver vara den skickligaste för att vinna. Bara man anstränger sig riktigt mycket kan man lyckas med sina mål. De har lärt sig att acceptera nederlag, gratulera sina motståndare och sen använda tillfället att komma tillbaka starkare nästa gång. De har lärt sig att uppföra sig schysst mot sina motståndare och fortsätta vara ödmjuka efter en vinst.
Att vinna är viktigt.Men inte till vilket pris som helst, förstås.

/Nils Montan Lund

Etiketter: gästkrönikören

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln