Den lille magikern skrattar igen

Redan 2013 började fotproblemen för den lille bolltrollaren och sedan dess spelade han varje träning och match med smärta. Till slut gick det inte längre. I slutet av 2015 skadade han sig och blev borta i fem månader. Santi kom tillbaka i maj 2016 och fick en hel försäsong med Arsenal. Men bara några matcher in på 16/17 stod det klart att han missar resten av säsongen.
 
Rehabiliteringen gick dock långsamt. Och operationerna var många. Så många att jag har läst olika uppgifter och inte vet riktigt det korrekta antalet, men runt tio.
 
Santi har berättat i intervju med Marca att läkarna berättat för honom att han skulle vara glad om han kunde gå med sin son i trädgården igen. Högerfoten var så pass infekterad att läkarna övervägde att amputera bort den. Men det räckte till slut med att åtta centimeter av hälsenan opererades bort.
 
I somras gjorde Santi Cazorla comeback efter 636 dagar, i en träningsmatch med hans älskade Villareal. Nu har han startat de två inledande seriematcherna. Han har inte visat upp något bländande spel, men det handlar inte om det. Bara att få se Santi Cazorla spela fotboll igen är tillräckligt. Och framförallt att få se hans lycka.
 
Det är alltid tråkigt när skador förstör karriären. Lyckligtvis för Santi Cazorla började skadehelvetet i slutet av en redan väldigt fin karriär. Nu hoppas jag och nog många andra att han ska få det slutet han förtjänar. Han är en sådan spelare som är svår att ogilla, för han har så mycket boll i sig, är ett huvud kortare än samtliga och slår hörnor och frisparkar lika bra med båda fötterna.
 
Och det bästa av allt - han verkar vara en ännu finare person. Kolla bara vad alla andra fotbollsspelare säger om honom.
 
Han är dessutom den gladaste spelare jag har sett i en Arsenal-tröja, i konkurrens med Pierre-Emerick Aubameyang vars breda leende påminner om Santi Cazorlas väldigt mycket.
 
Cred till Villareal som aldrig tvekade om de skulle ta tillbaka sin gamla hjälte. För även om det är en legend, en stjärna och publikfavorit så är det också en chansning. Men de saknade väl Santi i en Villareal-tröja lika mycket som jag saknar honom i en Arsenal-tröja.
 
Tiden går så fort. Passa på att njuta av att bolltrollare och genier som Santi Cazorla fortfarande spelar. Det finns förstås många andra också. Men rätt var det är så har dessa hjältar som man delat så många minnen med lagt av. Och då blir man så där jobbigt nostalgisk när man ser gamla klipp.
 
Jag ska i alla fall försöka njuta av att jag kan se Santi Cazorla spela fotboll på hög nivå igen. Det var långt ifrån säkert för ett år sedan.
 
Just det, var nära att glömma. Om en vecka välkomnar jag en hundvalp in i familjen. Han kommer att heta Santi.

/Fredrik Finnebråth