Välkommen, 2018

Av - Jimmy Åkesson -

Så försökte Frankrike dansa sig igenom ett svenskt försvarsspel i årets sista landskamp och Peter Gerhardsson avslutade en rivstartande höst precis som Janne Andersson avslutade sin. Med förhoppningar om ett fantastiskt 2018.
 

Etiketter: jimmy åkesson

En januariturné i Abu Dhabi som öppnade landslagsåret där Alexander Isak debuterade och gjorde mål och en turnering på La Manga som blev starten på ett EM-år i Nederländerna. Tolv månader som har innehållit det mesta men som vi ändå lämnar med vinden i ryggen. Ett år av såväl hopp som förtvivlan – sentimentala känslor och längtan till det som kommer bakom årsskiftet.
 
Det brukar ju ofta bli så att de sämre resultaten och de tråkiga minnena läggs i en byrålåda för att försökas glömmas bort. Precis som att det ofta är det som hänt i närtid som minns när Tv-bolag och tidningar ska summera säsonger, ligor och turneringar. För ett halvår sedan laddade en hel nation för det mästerskap som skulle bli Pia Sundhages sista – det som Sverige minsann skulle visa att de klarade av efter ett magiskt Olympiskt spel. Istället blev mästerskapet någonstans mittemellan succé och fiasko och en av de som betytt mest för svensk damfotboll lämnade moloket över stafettpinnen.
 
Herrarna å sin sida var mitt uppe i ett kval som hade gett supportrarna luft under vingarna och lite ro. Ett kval som Janne Anderssons kompani växte in i innan det tog stopp borta mot Bulgarien. En smäll som i längden kanske var det som behöves för att göra jobbet under hösten. När lotten väl föll och när minuterna var spelade hade hallänningen städat Sverige till VM för första gången på tolv år.
 
Kastar vi en blick över axeln finns det ändå saker att le åt i det annalkande vintermörkret och en period utan tävlingsmatcher. Vändningen mot Portugal i mars, Toivonens Beckham-esque mot Frankrike eller överkörningen mot Luxemburg. Och då är inte ens 180 svettiga minuter mot Italien med. Det halvt bortjagade Tysklands-spöket i EM-premiären, hoppet efter 2–0 mot Ryssland eller kampen över skönspelet borta mot Kroatien i VM-kvalet under hösten.
 
Visst känns det nästan lite tjatigt att hela tiden drömma om framtiden och hur bra allting känns. Men precis som att det är viktigt att ta med sig en bra känsla inför ett uppehåll så är det minst lika bra att inte behöva tänka på revansch när det väl rullar igång igen. När maskineriet ska puttra efter en kall vinter – när fotboll ska spelas på varmare breddgrader under 2018 års första kvartal.
 
0–0 mot Italien. 0–0 mot Frankrike. Sverige stängde igen mot två stornationer och stoppade in en god känsla i väskan inför 2018. Den känsla som smakar bäst? Att ett bojkotts-hotande damlandslag äntligen fick vad de krävde efter ett årslångt förhandlande. Det ska bara tryckas på rätt knappar för att processen ska gå snabbare – tyvärr. När värmen steg och det svettades på förbundsstolarna så löste det sig till slut.
 
Så lägger vi till ytterligare ett landslagsår till bokslutet och ställer in i den historiska hyllan. Kanske inte det som smäller högst eller pratas mest om. Men kanske det som med tur och jävlar anamma kommer vara det som ligger till grund för ett fantastiskt 2018. Så dansar vi som Wendie Renard och hennes Frankrike nästa sommar.
 
/ Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln