Utmana gamla sanningar
Av tränaren - Nils montan lund
Att utmana gamla sanningar och invanda mönster är nästan alltid intressant.
Jag har tidigare skrivit om att lära sig av spelet måste vara utgångspunkten i vår fotbollsutbildning – i den förening jag jobbar är spelet centralt redan i Knatteskolan. Spelet är ju poängen med fotboll.
Det är också här man skapar det som så fint kallas speluppfattning, eller jag föredrar i alla fall den termen före ”spelförståelse” som får tolkas som mer teoretisk förståelse.
Ett mantra jag har fått höra upprepade gånger från både tränare och tränarutbildare är: ”Ha få övningar, men många instruktioner”. Det här är något som verkar vara relativt djupt förankrat i den svenska fotbollsmyllan. Men är det verkligen sanningen?
I min värld spelar övningarna en större roll än vad man ofta vill göra gällande i utbildningssammanhang. I min värld är så många olika övningar (gärna egensnickrade utifrån det enskilda lagets behov) på varje tema ett väldigt viktigt verktyg.
Men varför?
Tittar vi på fotboll, så kan de flesta snabbt konstatera att väldigt få situationer är den andra lik. Visst finns det fasta inslag, men även dessa skiljer sig ju från gång till gång. Spelarna står nästan aldrig på exakt samma kvadratmeter som innan och bollbanan blir oundvikligen aldrig eller ytterst sällan på millimetern samma som tidigare.
Så att ha många övningar till hands på samma tema gör ju naturligtvis att spelarna i träningssituation ställs inför betydligt fler olika situationer oftare. Enkelt!
Hjälp sen spelarna, vägled dem fram till att själva upptäcka de bästa lösningarna – då har du plötsligt en god fotbollsutbildning.
Och gissa vad varenda fotbollsspelare som kommer ned på träning längtar till: att få spela. Det är ju det sporten går ut på.
Andra galenskaper man har fått höra ett antal gånger är de som väljer att för spelare i yngre åldrar träna så lite som möjligt, eller inget alls, med för dem fullstora mål (5-manna eller 7-manna). Ofta är motiveringen: ”de ska lära sig spela fotboll först”. Behöver jag ens förklara hur illa det låter? Riktig fotboll spelas med mål, punkt. Det är på en så låg nivå att det till och med får Paradise Hotel att verka intellektuellt.
Spelet och funktionella spelare är en stor brist i svensk fotboll fortfarande. Skrämmande stor rentav. Jag upplever att situationen håller på att bli långsamt bättre, men här måste verkligen distrikts- och ungdomslandslag (våra förbund) gå i bräschen i sina uttagningar och inte främst premiera tidig fysisk mognad och isolerad teknik som sker i alldeles för stor utsträckning. Man blir alldeles förblindade av jakten på kortsiktiga resultat.
Nu hoppas jag innerligt att man verkligen tar tag i det här uppifrån och får ut den nya spelarutbildningsplanen till klubbarna. Den innehåller mycket av det ovan nämnda. Men det måste utföras i praktiken också, det går inte bara att lägga upp den på en hemsida.
Men bryr sig SvFF verkligen? På riktigt?
Dags att visa det i handling och inte bara med fina ord.
/Tränaren
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
björn bettner curt einarsson rune larsson poddrepris daniel souza nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson rasmus boman thorbjörn friberg bosse petersson ingela armbro sladjan osmanagic