Dags för lite ödmjukhet, MFF


Av - Marcus Lindén -
Fotbollstränare med erfarenheter ifrån Enskede IK och Älvsjö AIK. Arbetar nu dagligen med ungdomsfotboll i AIK. Konsumerar all fotboll och i synnerhet den som spelas i Sverige. Utforskade under vintern den Sydamerikanska kontinenten.

Störst namn, flest guld, dyrast och bredast trupp samt storfavoriter hos nästan alla. Innebär det att det blir guld automatiskt? Givetvis inte, och i synenhet inte i en liga som Allsvenskan. Detta bör nog någon tala om för Malmö FF.
 

Etiketter: marcus lindén

Jag har tidigare ifrågasatt de svenska topplagens proffessionalitet på flera plan. Bland annat på grund av cupskrällarna, men att de är så enkla att rubba varje vår. Är det en fråga om inställning? Eller är det att kvaliteten egentligen inte är så bra så fort du plockar bort ett par procent? Dessa frågor går att associera på Malmö FF. 

De som såg delar av Malmös matcher mot Chelsea och inte minst deras gruppspel och allsvenska höst, kan i alla fall inte utesluta att det handlar om motivation och underskattning. Laget har ju dessutom bara blivit bättre på pappret i höst. Ursäkterna Malmö kan komma undan med 2019 är väldigt få.

Det som förundrar mig mest angående Malmö är den extremt låga lägstanivån. Att ett urstarkt BK Häcken kommer och kniper en poäng, är inte det minsta märkligt. Men mötena med Degerfors och Öster i cupen, samt försvarspelet mot Sundsvall är riktigt låg nivå. Malmö känns som AIK omkring 2013-2014. Höga slutplaceringar och stundtals klass, men när de faller så faller de tungt. 

På tal om AIK, så är associationerna till deras 2010 tydliga. Nej, Malmö kommer självklart inte hamna i en bottenstrid. Det är dock anmärkningsvärt hur många från den AIK-upplagan som vittnat om att de inte jobbade hårt nog. Problemen startade som en inställningsfråga, innan de ännu större problemen dök upp. Kampanjen ”Kom och ta oss” blev ett klassiskt magplask och alla var ansvariga för det. 

Malmö FF har en hög svansföring, inte minst deras supportrar. Det är inte så konstigt. De har vunnit mest historiskt och vunnit massor under 2000-talet. De är extremt bortskämda med vinster och det skapar en speciell situation när guld inte räcker för att tränaren ska få behålla jobbet. Höga krav, varvas med att Malmö är för bra för Allsvenskan. 

Jag gillar hybris. Jag gillar att supportrar hävdar att deras högerback borde vara i landslaget. Det gör Allsvenskan intressant och skapar sund rivalitet. Det betyder dock inte att hybrisen inte kan bita tillbaka. Fallen blir så mycket tyngre och jag är helt säker på att hybrisen når spelarna. Självbilden blir värre när klubbens supportrar kör: ”Stackars Allsvenskan” vid ett nyförvärv. 

Supportrarna är dock inte ensamt ansvariga för denna kultur. Därför är detta relevant. Många har diskuterat och kritiserat Malmös biljettpriser. De rimmar inte alls med efterfrågan eftersom det inte är nära att vara fullsatt på flera matcher. Det vittnar om en galen självbild från ansvariga i klubben. 

Ingen är ensamt ansvarig. Det är en kultur som skapats. Den avslöjar inte hela sanningen, men vi kan heller inte blunda för den. Malmö FF, och flera klubbar, skulle ibland tjäna på lite ödmjukhet.

/Marcus Lindén

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln