Illusionen om Island

Av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

EM-äventyret fick ett abrupt slut för Lars Lagerbäck och hans Island.
Ett lag som resultatmässigt överraskade alla och även fått Sverige att gå fullständigt i spinn, ja rentav tappa koncepten fullständigt. Men nu är illusionen om Island krossad.
 

I takt med Islands framgångar höjdes de kritiska rösterna här hemma om att Sverige slarvat bort Lars Lagerbäck. Det här är ju mannen som kan leda vårt lilla land till stora framgångar.
Hyllningarna till ”vår” Lasse visste inga gränser.
Folk glömmer så snabbt.
 
Kanske kom ändå Frankrike med den något brutala påminnelsen om varför SvFF en gång valde att inte förlänga med Lagerbäck.
Skyttegravsfotbollen, helt befriad från förmåga att bedriva ett eget etablerat anfallsspel, vinner inga mästerskap och fungerar särdeles illa mot dagens så skickliga storlag.
Ni minns väl när vi blev fullständigt överkörda av Tyskland i VM 2006?
 
Lars Lagerbäck är en försvarsnestor, han kan press, täckning, understöd och markering som kanske ingen annan. Det kan ingen ta ifrån honom. Men när det kommer till anfallsspel ligger han långt efter sina kollegor på samma nivå.

Offensivt var faktiskt Island sämst i hela turneringen om vi ser till bollinnehav (lägst snittprocent) och andelen felpassningar.
Det är ett misslyckande, med spelare som Gylfi Sigurdsson, Birkir Bjarnason och Alfred Finnbogason (varför fick inte han spela mer?) i truppen.

När man möter dominanta lag som Frankrike (EM 2016) och Tyskland (VM 2006) måste man kunna bedriva ett eget etablerat anfallsspel för att kunna hota dem ett endaste dugg.
Att bara hoppas på omställningar på motståndarnas misstag är att hoppas på för mycket.
 
Resultatmässigt var dock EM en succé för Island.
De har skrivit ett häftigt kapitel fotbollshistoria och fansen har charmat fotbolls-Europa med sin mäktiga ”Vulkanen”, som nu används flitigt runt om på de stora arenorna.
Island har kämpat, krigat, svettats och spelat med hjärtat i handen genom hela turneringen.
 
Frankrikes seger över Island var inte bara en krossad illusion, det var även den fina fotbollens seger mot den fula. Skyttegravsfotbollens begravning.
 
Frankrikes fantasi, kreativitet och urkraft blev för mycket att hantera för det lilla fotbollslandet från vulkanön. Konstigt vore väl annars.

Nu hoppas jag att Island, under Heimir Hallgrimssons ensamma ledning, utvecklar den offensiva delen av spelet och tar nya kliv framåt i sin utveckling.
För vem vill inte se nya islänningasagor skrivas?

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln