Är Wenger the special one?

Av fredagskrönikör - André Karring

När jag skriver denna krönika sitter jag på tåget mellan Örebro och Stockholm. Som alltid läser jag Sportbladet för att se vad som hänt i sportvärlden. Jag läser att Arsenal kan släppa Özil i sommar, för att denne inte vill gå med på lönevillkoren klubben har. Då kommer tanken, är Arsene Wenger egentligen ”the special one”?



 

Etiketter: fredagskrönikören

Arsenal hade sin storhetsperiod i början av 2000-talet när spelare som Henry, Bergkamp, Viera, Adams, Ljungberg, Pires, Wiltord med flera spelade i laget. Då gick man också obesegrad genom hela Premier League, det säger en hel del om det laget. Att coacha ett sådant lag kanske inte är så svårt, de svåraste antar jag är att få alla stjärnor att dra åt samma håll. Något Wenger tydligen lyckades med. Efter denna period har det gått trögare med titlar vilket lett till att fansen i allmänhet och Piers Morgan (som är ett stort Arsenalfan) i synnerhet skrikit på Wengers avgång. Jag kan förstå dem, fotboll, eller idrotter överlag handlar om att vinna matcher och titlar. Lyckas man inte så ska man bort – fine.

Men om man ser på helheten, Wenger är mig veterligen en av, om inte till och med den som suttit längst på sin tränarpost för tillfället. Då måste det finnas en orsak och visst gör de det. Tittar man på hur fotbollen utvecklats sen han tillträdde (mitten av 90-talet) så har det gått från fysiskt springa och sparka till mer finess och vad många hävdar, en tråkigare fotboll. Defensiven är mer finslipad, det blir sällan så mycket mål i matcherna och för de största stjärnorna, exlusive Messi och Ronaldo, är det svårt att lysa lika klart som t.ex Cantona och Maradona gjorde.

Tränare har kommit och gått men Wenger har bestått. Först snackades det om Mourinho och nu är det Antonio Conte. Båda två är fantastiska tränare, det finns många andra duktiga coacher där ute, men hur länge har det hållit? Nu har Conte precis tagit över Chelsea och gör det bra, så kanske det är för tidigt att döma honom. Men Mourinho. Vad har hänt med ”The special one”? Han lyckades knappast i Real Madrid om man ser till kraven han hade på sig. I Manchester United har det gått nästan pinsamt dåligt och det känns som han är mer i bråk med egna spelare än med motståndarna. Hur kommer det här sig då? Jo, jag menar att Mou inte lyckats anpassa sig till hur fotbollen hela tiden utvecklats. Att han kan försvara och kontra vet vi, men kan han föra matcherna när han möter bättre motstånd? Jag trodde det, men är nu tveksam. Det finns en tränare som kunde det lika bra som Wenger och det var Sir Alex. Han är enligt mig den bästa coachen under min tid i alla fall.

Om Arsenal lyssnar på sina fans för mycket och sparkar Wenger när det går lite tyngre, då riskerar man hamna i samma sits som Manchester United är i idag. En klubb som letar efter sin identitet, som fortfarande anser sig vara en av de största i England (och är väl det sett till meriter) men fotboll är färskvara och där är United en bit efter idag. Nej, låt Arsene Wenger sitta kvar, låt han göra sitt jobb. Man kanske inte vinner titlar på löpande band, men man är i princip varje år topp fyra och får spela Champions League. I år tror jag endast Chelsea kan stå iväg för en PL-titel och har Arsenal lite tur med lottningen i Champions League så är jag inte förvånad om man går långt, kanske till och med hela vägen? Den som lever får se.

Avslutningsvis listan.

Denna vecka vill jag hissa 15-åriga Saiklöftet Tindra Holm. Hon gjorde hockeydebut – FÖR LULEÅ. Hur underbart är inte det? No hard feelings alls, man försöker bara hjälpa sina unga talanger framåt i utvecklingen. Bra gjort av alla inblandade.


Vad kan man fnissa åt då? Leicester. Lite roligt var det ändå att de ställde upp med B och kanske även C-laget i sista bortamatchen mot Porto. Totalt ointressant match för Leicester som vann gruppen och istället måste fokusera på att rycka upp sig i Premier League. Att FCK sedan är sura behöver man inte bry sig om, hade FC Köpenhamn tagit tillräckligt med poäng hade denna situation aldrig uppstått för dem.

Veckans diss får Mourinho och Ronaldo. Skattefusk? Här trodde man Messi var ”the bad one” men uppenbarligen är varken Mourinho eller Ronaldo bättre. Skäms.

Tack för att du läste.

/André Karring
 

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln