Lottningen inför EM-kvalets playoff handlade enskilt om en sak: vilka kunde Sverige tänkas få i en lottning? Av de fyra möjliga lagen hade var och en sin egen åsikt om huruvida Slovenien skulle vara enklare än Norge, men Irland svårare än Danmark. Alla, verkligen alla, ville poängtera sin egen åsikt i ämnet och ytterst få blev klokare i slutändan. Vad som egentligen kom fram var bilden av att alla var högst intresserade av lottningen och att ingen lottning egentligen var till någon specifik fördel till Sverige.

 

I veckan kom då nyheterna som många av oss fotbollsfantaster har väntat på. Viasat har köpt rättigheterna för Serie A och La Liga med start i år och för franska Ligue 1 med start nästa år. Det var en chock för många av oss utomstående som hade förväntat oss att Viasat efter köpet av Premier League skulle backa, men icke. Nu är Viasat herren på täppan och sätter en makalös press på de övriga mediabolagen. För greppet om fotbollen kommer i de kommande åren att finnas på Ringvägen i Stockholm.

 

Storstjärnan Lewandowski håller en låg profil den europeiska toppfotbollen. Till skillnad från övriga storstjärnor är han ingen spelare som väljer att fläka ut sitt privatliv i sociala medier, istället lägger han fokus och energi på att utvecklas. För honom är det ointressant hur många likes han får på instagram, det viktiga är att han gör tillräckligt många mål på planen för att Bayern ska nå sina mål och vinna sina titlar.

 

En av de hetaste diskussionerna inom svensk fotboll de senaste åren har varit den om underlaget. Det har funnits tydliga sidor där den ena har varit mot utvecklingen av konstgräs (oftast representerad av gamla spelare och ledare) medan den andra sidan (förbundsmänniskor) har varit för konstgräset. Sällan har diskussionen kommit till några andra slutsatser än att konstgräset behövs för vårt klimat men att det ultimata vore att spela på vanligt gräs – som man gjort i alla år.

 

För andra säsongen är Malmö deltagande i Champions League-gruppspelet och den inledande matchen mot PSG var på förhand en av mest upphaussade matcherna på de senaste tio åren inom svensk fotboll. Zlatan mot den klubb som han fostrats i. Viasat hade inte kunnat drömma om bättre förutsättningar för sin första sändning, för det var en garanterad publiksuccé som tv-företaget kunde räkna med.

 

Är det dags nu? Det var enda frågan jag kunde ställa mig själv efter att jag sett Sverige förlora mot Österrike med 4-1. Försvarsspelet var under all kritik, anfallsspelet existerade inte och det enda som fanns kvar i mitt medvetande var hur dåliga Sverige var och att Österrike - som på förhand var långt ifrån storfavoriter - hade kört över det svenska landslaget.

 

”Sa han precis det där?” Tystnaden gick igenom rummet och alla blickar vändes mot två personer i rummet. Zlatan bakom podiet. Olof Lundh framför det. Det tog inte inte många sekunder innan alla journalister på plats hade bestämt sig för vad som skulle komma ut omedelbart efter att presskonferensen var över.

 

Igår satte jag mig bänkad framför datorn för att se Champions League-lottningen. Det är en av få gånger på året jag sätter mig ned och följer ett event slaviskt. Det har blivit någon av en tradition för mig att sitta i min ensamhet, med en nybryggd kopp kaffe, förberedd med papper och penna för skriva 
ned grupperna och fundera lite över utgången.

 

I helgen drar både italienska Serie A och spanska La Liga igång. Men för oss svenska tittare finns det ingen tv-kanal som har köpt rättigheterna till ligorna och därför kommer vi inte att kunna att följa ligorna – en utveckling vi kan komma att få vänja oss vid.

 

Under mina år som journalist har jag skrivit om all möjlig typ av fotboll. Min nisch har dock alltid varit den tyska fotbollen och det är där jag har tagit de stora stegen in i den journalistiska världen. Hade det inte varit för den tyska fotbollen hade jag med största sannolikhet inte skrivit krönikor på denna sida, det vill jag lova.

 

Onsdagens framgångar för Malmö FF i Champions League-kvalet kunde inte upprepas av de övriga svenska lagen i Europa League-kvalet under torsdagen. Nu är det upp till Malmö att avancera i Champions League och få in pengar som såväl klubben själv som svensk fotboll.


 

Nu när klubblagsfotbollen går lite på tomgång ute i Fotbollseuropa är det glädjande att veta det ändå finns lite kvar att ta av. För U21-EM i Tjeckien har blivit något av en folkfest för oss här hemma i Sverige. Det unga, fräscha och öppna U21-landslaget har som under sommaren 2009 charmat oss och fått oss att tro på något större.


 

Sveriges VM i Kanada har varit allt utom en succé på fotbollsplanen hittills. Det krävdes rätt resultat hos motståndare för att de svenska damerna skulle ta sig vidare till åttondelsfinal, något som får ses som en besvikelse med tanke på de förväntningar som funnits på landslaget inför turneringen.


 

För en vecka sen skrev jag om ett FIFA i gungning och en Sepp Blatter som skulle få det svårt att ta sig ur den knipa som organisationen satt i. Samma dag som jag skrev det valdes Blatter om till ytterligare fyra år som president för FIFA. Bara några dagar senare var det över - Blatter valde att avgå självmant och nu är FIFA ett sjunkande skepp utan kapten.


 

Ingen har det lyckats undgå att FIFA just nu är i en rejält pressad situation efter att flertalet medlemmar till organisationen arresterats för inblandning i diverse mutskandaler. Bara två dagar innan Sepp Blatter skulle väljas om till FIFA-president slog FBI till samtidigt som schweiziska myndigheter kliv in på FIFA’s huvudkontor i Zürich och genomsökte byggnaden för att hitta dokument som stärkte anklagelserna.

 

Ingen har väl lyckats undvika följetongen kring Raheem Sterlings vara eller icke-vara i Liverpool? I flera månader har media rapporterat kring utvecklingen av kontraktsförhandlingarna som förts mellan klubben och spelaren. Varje ny rapport har tagit olika vändningar. Aldrig har det finns någon riktig stringens i utvecklingen.

 

Den italienska fotbollen har många gånger räknats ut. Inte minst under de senaste åren har Serie A fått se sig devalveras, bli smutskastad från alla håll och kanter och mist sin status inom den europeiska toppfotbollen.

 

Det har varit en vecka av briljant fotboll ute i Europa. Champions League är inne på sin sista timmar av fotboll för den här säsongen och hela fotbollsvärlden följer varenda liten rörelse med sina ögon. Strålkastarna är på när Europas fyra bästa lag i Real Madrid, FC Barcelona, Bayern München och Juventus möts i två dueller. Alla tycker det är fantastiskt. Det är en högtidspunkt för många människor. En stund som många har väntat på hela säsongen. Frågan är om det kommer att vara så inom några år?

 

När Bournemouth besegrade Bolton med 3-0 i måndags hade klubben satt sig i en fantastiskt situation. Den lilla småstadsklubben hade från ingenstans gått och utmanat de klassiska klubbarna och har nu mer eller mindre knipit en Premier League-plats. Det utan några egentliga stjärnor, några fantastiska förutsättningarna men med en fantastisk anda.
 

För alla spelare på planen finns det alltid motståndarfans som är emot. Det är dock ingenting mot domarens situation. För domaren har alla emot sig och väldigt få med sig, vilket gör att deras situation stundtals är outhärdlig.

 

I veckan har jag besökt England och sett på fotboll. Det började med Notts County mot Barnsley i League One på tisdagen. Den matchen följdes upp av Nottingham Forest mot Watford FC på onsdagen.

 

Veckans frågor.
Är det rätt att Ralf Edström inte får fortsätta som expertkommentator för radion?
Har Erik Hamréns landslag verkligen någon ”shining”.
Sedan har jag en alldeles egen liten fundering: Är fotbollens relation med media på väg åt fel håll?


 

Jag läser om Klas Ingesson i dagens tidning.
Klabbe kämpar vidare med sin sjukdom.
Han är, som så många har sagt tidigare, en riktig kämpe och ett gott föredöme.
Vi som står vid sidan om undrar: hur orkar han?
Eftersom jag har kontakt med Klabbe och pratar med honom då och då, tror jag att jag vet svaret.


/Journalisten

Den här texten ska handla om den svensk som betytt mest för fotbollen.
Tänk efter en stund och fundera ut vem ni tycker passar bäst på den beskrivningen.
Zlatan? Gunnar Nordahl? Brolin? Henke?
Inte i närheten.
Det är utan tvekan Lennart Johansson.

Det är alltså jag som är journalisten här på ”ViLirare”.
Det innebär ju främst att jag jobbat med att skildra skeenden, berättat om saker som händer. Avslöjat en del, intervjuat.
Blivit vän med många – ovän med vissa, men få hoppas jag.
Men främst har jag arbetat med att sitta som jag gör nu och välja ord för min berättelse. Jobbat med språket.
Det gjorde jag också för 17 år sedan då landslaget var, precis som nu, nere för att spela viktig kvalmatch i fotboll mot Österrike. Jag var då utsänd för Expressen.