Min fotbollsfilosofi

av tränaren - Nils Montan-Lund

Det har varit väldigt mycket debatt i min spalt här på torsdagar.
Nu tänkte jag i stället bryta av lite med att dela med mig av mitt arbetssätt och mina tankar för att skapa utvecklande och roliga träningar.

 

Etiketter: tränaren

Det viktigaste av allt är att skapa en bra inlärningsmiljö. En glädjefylld och trygg miljö, där spelarna vågar att både lyckas och misslyckas. Här utgår jag alltid ifrån att Glädjen är förutsättningen. Det är den som skapar intresse, en vilja att lära sig mer, som får spelarna att anstränga sig och hela tiden försöka bli bättre – något som i förlängningen skapar vad vi kan kalla för en vinnande kultur.
Här gäller det alltså att lära känna sig grupp och vad just de tycker är roligt.
Att utgå från just deras behov hela tiden, för att få en optimal inlärning.

Jag försöker att alltid göra mina träningspass till respektive grupp från grunden.Det vill säga skapa övningar, eller välja befintliga, som jag vet kommer att tydliggöra syftet med träningen, som spelarna kommer tycka är roliga och som ligger på en nivå som både utmanar deras färdigheter och samtidigt ger dem möjligheten att lyckas.

I mina övningar vill jag alltid i så stor utsträckning som möjligt ha med följande moment:
Speluppfattning – 1 mot 1 – Funktionell teknik.
Sen väljer man alltid att fokusera på ett visst syfte, det andra får man på köpet.Det här är själva basen som just mina träningar står på.
Med begreppet funktionell teknik menar jag tekniska färdigheter i spel, eller övningar med trafik, där spelarna också behöver lyfta blicken för att inte krocka med andra. Jag utgår alltid från att de ska lära sig av spelet.
Att slå 200 perfekta bredsidespassningar isolerat fram och tillbaka är egentligen inte ett dugg intressant. Vi vill ju att de ska göra det i matchlika situationer och då övar vi på det.

Så här ser mina träningspass ut ungefär 85-90 procent av gångerna.
Utifrån det valda temat jobbar vi med följande moment, anpassat till syftet:
1. Koordination (ca 15 min)
2. Funktionell teknik (ca 15 min)
3. Smålagsspel (ca 30 min)
4. Större spel (ca 30 min)

Vi adderar även in tävlingsmoment i de olika delarna i den utsträckning det är möjligt och inte kompromissar med kvaliteten på övningarna.
Har man bara en timmes träning (vilket inte är ovanligt för knattelag) plockar man bort det större spelet i första hand. Men addera in det emellanåt - då kapar man bara tiden på smålagsspelet till hälften.

Hur man sen styr syftet/temat för träningspasset är ganska enkelt.
Det gör du genom att välja hur ytan ser ut, vilka regler/begränsningar som finns eller inte finns i övningen, samt hur många spelare som finns i ytan. Jobbar du specifikt med speluppfattning ska möjligheterna vara betydligt fler än begränsningarna, till exempel. Du vill alltid att spelarna ska ställas inför så många snabba beslut som möjligt, oavsett syfte för träningen.

Vill du lära spelarna att vrida på huvudet ännu mer är en cirkelformad yta ofta en bra spelplan. Men det fungerar förstås också med kvadrater och rektanglar Det här var bara ett exempel på hur man kan jobba med yta.
Att jobba med regler/begränsningar är inte alls så komplicerat som det kanske låter. Det kan handla om antal tillslag på bollen, om man spelar riktningsbestämt, om man spelar med mål och i sådana fall hur många, att man kanske måste dribbla en motståndare innan passning, eller göra en väggpassning inom laget för att få poäng/göra mål etc. Har man ett tydligt tema faller sig den här biten ofta naturligt vid skapande av egen eller val av befintlig övning.

Eftersom vi utgår från att inlärningen ska utgå från spelet, är det också viktigt att vara noggrann med att spelövningarna påminner om situationer spelarna ställs inför i matcher. Det enkla är ofta det bästa. En mot en på liten yta med småmål är absolut en sådan situation. Tre mot tre med väggspelare på sidan kan vara en annan.

Att träna passningsmönster isolerat (utan motspelare) ger kanske kortsiktiga segrar och gör att 10-åringarna ser hur skickliga ut som helst. Men det ger inte mycket på lång sikt. Det är ett sätt för tränare att utnyttja att motståndarna är så pass små att de inte kan försvara sig mot en snabb, spelvändning, t.ex. Det ser ut som att spelarna tar beslutet själva att slå den passningen, men egentligen är det ett inövat/styrt mönster.

Konsten är att träna den här förmågan via smålagsspel, där de får möjligheten att fatta egna beslut. Det kanske inte ser lika proffsigt ut utifrån, men det ställer högre krav på att du som tränare är en skicklig pedagog och utbildare. Att du även har tålamod och kan hantera att du inte vinner precis varje match med 10-årslaget.
Man måste ha i bakhuvudet att det kommer en dag när motståndarnas mognad gör att de kan läsa spelet så pass att dina spelare måste ha lärt sig att ta egna, olika beslut. Det är ditt ansvar som tränare att hjälpa dem att bygga upp den färdigheten.

Kom sen ihåg att ställa mycket frågor, få spelarna att lära sig genom att tänka och resonera själva. Det är den bästa inlärningen. För mycket instruktioner skapar inga fotbollsproffs. Bara spelare som gör som de blir tillsagda för stunden.

Det här blev visserligen ett lätt skrap på ytan, en överblick och förenkling. Men jag hoppas att det i alla fall gav lite insyn och skapade tankar och idéer hos dig som läser.

/Tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln