Fotbollens magiska kraft

Bryt upp,
bryt upp!
Den nya dagen gryr.
Oändligt ät vårt stora äventyr.
 
Allt är precis som det brukar. Det är oundvikligt. Vilket ställe, vilken fest eller vilken folksamling jag än besöker dyker tankarna på Fotbolls-VM 1994 upp. För mig är Karin Boyes ”I rörelse” för evigt förknippad med krönikan som SVT gjorde och därför också med hela mästerskapet. En vacker dikt som passar briljant för ett nygift kärlekspar, men också för att beskriva det som fick mig att bli kär i fotboll.
 
Innan helgen och innan bröllopet hade tankarna på sommaren för 23 år sedan redan startat. Under en intervjuövning i skolan skulle jag svara på frågan:
 
När började du älska fotboll?
 
Som sexåring väcktes jag, som jag minns det, mitt i natten av min pappa. Teet var kokat, smörgåsarna smörade och TV:n igång. Sverige skulle spela semifinal i USA. Mot Brasilien. Wow! Fantastiskt! Synd att jag inte förstod det stora i det då. I efterhand är det en av de största matcherna som jag vet att jag sett. Minnet försäkrar också att det är den första fotbollsmatchen jag såg i mitt liv. Trots att det säkerligen inte stämmer så låter jag det kryddade minnet bestå. Vissa harmlösa saker behöver faktiskt inte ifrågasättas.
 
Min varmaste rekommendation är att du sätter dig ner, tänker på ditt favoritintresse och försöker komma på vad det var som gjorde att du fastnade. Var befann du dig? När var det? Vad fick dig att älska just din sak?
 
Åter till Bohuslän och Sydkoster. Tillsammans med några av de människor som varit allra mest betydande i mitt liv, höll jag mig i rörelse hela natten. Övertygelsen är stark om att fotbollsnatten med pappa är en bidragande orsak till att jag överhuvudtaget befann mig på bröllopet. Hade jag inte fastnat för fotbollen hade jag aldrig träffat bruden och antagligen inte heller mitt livs allra bästa vän. Jag hade aldrig träffat han som alltid kommer vara en av mina närmsta vänner.
 
Under hela mitt vuxenliv har andra människors marginalisering av fotboll, sport och sportjournalistik varit påtaglig. Annars smarta förebilder pratar om världens största sport som om det bara vore en lek. Som att det enbart är idioter som bryr sig. Att de här människornas intressen och specialiteter är så mycket mer betydelsefulla. Jag har läst krönikor om att vi borde lägga USA-VM bakom oss och glömma. Men vissa saker går inte radera från minnet.
 
Hur litet eller stort ett intresse än är. Hur nördigt och ointressant du än tycker att det låter. Tänk på att det nästan alltid finns personliga kopplingar till ämnet som är mycket större och viktigare än ämnet i sig. Ett fotbollsresultat behöver inte alltid vara spännande, men resultatet av fotbollen kan vara det viktigaste i en persons liv.

/Joakim Forsell