En underskattad legend


Av - Fredrik Finnebråth -
Journalist med ett brett och genuint sportintresse. Följer alla de stora ligorna i Europa, i synnerhet Premier League. Ser hellre en snygg passning än ett bra skott. Tycker att alla borde vara mer som N'Golo Kante, både på planen och utanför.

Jag minns kvalet till Champions League när Valencia mötte Elfsborg i ett dubbelmöte. Det var 2007 och Valencia hade spelare som David Villa, David Silva, Morientes och lovande unga spelare som Juan Mata och Ever Banega på planen. Offensivt var det ett av Europas roligaste lag att titta på. Som roligast var det nog ändå när drygt två meter långe Nikola Zigic byttes in bredvid Villa på topp och Valencia helt plötsligt började mata inlägg i stället för sitt snabba kombinationsspel.
 

Etiketter: fredrik finnebråth

Det är dock inte Zigic som den här krönikan kommer att handla om utan en annan spelare från Valencias otroligt fina lagbygge från den upplagan.

Joaquin Sanchez Rodriguez, eller Joaquin som de flesta känner honom som, är en av La Ligas veteraner. Debuterade i La Liga gjorde han 2001 i klubben där han fostrades, Real Betis. Han är nu inne på sin sextonde säsong i La Liga och han har redan gjort mål, vilket innebär att han har gjort mål i samtliga 16 säsonger. Fortsätter den här säsongen som den har börjat så kommer Joaquin nå 500 ligamatcher, vilket gör att han närmar sig den absoluta toppen av de som spelat flest matcher i Primera Division.

I dag är han 37 år och långt ifrån slut som fotbollsspelare. Redan efter ett par omgångar den här säsongen byttes han in och avgjorde Sevilla-derbyt för sitt älskade Real Betis, som han återvände till 2015. Fjolårssäsongen var inte bara en succé för Real Betis som slutade sexa, utan också ett kvitto på vilken enormt begåvad spelare Joaquin fortfarande är.

De allra flesta fotbollsspelare har lagt av eller tappat en hel del i kvalité när man närmar sig 35 eller som Joaquin, passerat den gränsen. Men det finns också dem som har så mycket fotboll i sig att det knappt märks om den har tappat mycket av sin snabbhet och fysik. Joaquin är en av dessa.

Jag minns så väl när han lekte med hela Elfsborg, hur han med sin snabbhet, sin teknik och överstegsfinter vände ut och in på den stackars vänsterbacken som nog inte vill nämnas med namn. Det var en sådan spelare han var som bäst.

Så som Joaquin har spelat det senaste året så har det känts som att klockan har vridits tillbaka tio år. Mest förvånas jag av att han kan spela på en sådan hög nivå fortfarande, men samtidigt är det tydligt hur mycket han älskar fotboll och hur mycket supportrarna älskar honom. Och med det i bakhuvudet är det kanske inte så konstigt varför han tränar extra hårt, som krävs för att kroppen ska hålla.

Efter en ganska blek sejour i Fiorentina trodde nog många att Joaquin var på väg utför, det gör den här revanschen extra häftig.

Jag hoppas att den här säsongen inte är den sista för Joaquin. Det tror jag att många med mig hoppas, vilket lag som man än håller på. För mig är Joaquin den ultimata fotbollsspelaren. Han är underhållande att se spela, spelar alltid för klubbmärket och föregår med gott exempel på planen och utanför. Otroligt ödmjuk. Och sådana spelare och människor gillar jag.

I Spanien kan jag tänka mig att Joaquin har enormt hög status men i övriga världen är känslan att han är underskattad. Med tanke på hur länge han har varit med på högsta nivån, hur bra han var i sin prime och hur sensationellt hög klass han alltjämt håller så tycker jag att han borde få lite mer rubriker.

/Fredrik Finnebråth

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln