Efter Hamrén kommer…

av tisdagskrönikören - Tobias Dahlberg

Den sista måltiden med gänget är nu spikad, ja åtminstone vet vi att den sker strax efter 10 juli, då EM-finalen går av stapeln.
 
Erik Hamrén, förbundskapten för det svenska fotbollslandslaget, ska leda Sverige genom sommarens EM, för att sedan lämna plats för en ny förbundskapten. Ja, nu står det klart. Erik Hamrén har själv bekräftat att han kommer avgå efter sommarens EM. Ett beslut som många väntat på, men som inte var särskilt överraskande.
 

Etiketter: tisdagskrönikören

Att förbundskapten går ut redan nu och meddelar att han tänker lämna sin post, det ser jag som positivt.
 
Inför uppladdningen till EM är det mycket som ska stämma. Förberedelserna ska vara perfekta. Rätt lag ska tas ut, träningsmatcherna ska bygga den grund för det spel som Erik och gänget ska bidra med under EM-slutspelt. Det svenska landslaget, som så sent som förra året var placerat på den sämsta rankingen någonsin(45:e plats) måste få saker och ting att stämma, för att inte göra sommaren till ett fiasko. Därför ser jag väldigt positivt på att Erik Hamrén redan nu går ut och meddelar att han tänker avgå.
 
Nu kommer Hamréns fokus kunna ligga på förberedelserna helt och hållet. Att svara på frågor om vem som ska leda Sverige från och med höstens VM-kval, det ligger inte längre på Hamréns bord.
 
Vem ska då ta över? Finns det anledning att ta in Henke i snacket redan nu? Finns det andra alternativ?
 
Personligen ser jag inte Henke som den bästa ersättaren. Inte redan. Inte ännu.
Nu riskerar jag nog att få mothugg från Bosse, men den risken får jag ta.
 
Henrik Larsson är den perfekta förbundskaptenen för det svenska fotbollslandslaget, men jag vill inte förstöra den framtida eran redan nu. Med en tämligen orutinerad Henke i sammanhanget finns risken för att vi förbrukar en fantastisk tillgång, redan nu.
 
Låt säga att vi väljer att satsa spelaren som Albert Svanberg under VM-krönikan 94 kallade för ung, orutinerad och mycket nervös. Låt säga att Henke inte når den framgång vi förväntar oss. Låt säga att han får utstå samma hårda kritik som Lasse Lagerbäck fick göra i slutet av sin era. Låt säga att vi då förbrukat en av framtidens största tillgångar. Det vore ett scenario där jag och många av er skulle gråta blod.
 
Min åsikt är att Henke behöver nå framgångar. Och motgångar. På klubblagsnivå. Han behöver hyllas, bli sågad, sparkas, befordrad, innan han är redo att kliva i förbunds-kavajen, eller träningsoverallen, beroende på vad han väljer. I mina ögon är Henke den man som från bänken kan uppnå lika stora, eller större framgångar än vad han gjorde på planen. Då tänker jag framför allt på VM-94.
 
Mina tankar kretsar mer kring Håkan. Ja, Håkan Ericson, som många av er också tänker kan bli bra.  Vi har en man som mött stora motgångar och stora framgångar i sitt liv. Är en fantastisk fanbärare för den svenska fotbollskulturen och har fotboll i blodet.
 
Men innan dess har vi ett EM-slutspel som Erik Hamrén ska leda. Jag tror detta var det bästa som kunde hända. Nu har Erik all tid att fixa en fantastisk avskedsfest, där vi alla är bjuda och som kommer påbörjas på den franska Rivieran och avslutas i Kungsträdgården i Stockholm.

/Tobias Dahlberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln