Att såga gran i augusti


Av - Joakim Forsell -
Nybakad journalist som under hösten kombinerar praktik på Offside med krönikering och timtals av fotbollstittande. Självutnämnd expert på dansk fotboll med ett hjärta som brinner för att fotbollen, och världen, borde bli mer jämlik och snäll.

Det sägs att Man ska sluta på topp.
 
Vad som menas är uppenbart men för att statuera exempel får Sir Alex Ferguson ta plats i en Liverpool-supporters krönika.
 

Etiketter: joakim forsell

Sir Alex är den överlägset mest framgångsrika tränaren i Premier Leagues historia och efter fyra seriesegrar på fem år påbörjades en diskussion om hans avsked från klubben. En ny säsong, med Ferguson på tränarbänken, startade och ända in på tilläggstid i den sista matchen hade United en ny titel. Men Sergio Agüeros sena segermål gjorde att stadsrivalen City istället fick fira.
 
Då går det inte sluta.
 
Upp på hästen för ett nytt försök. En säsong med en trupp som i efterhand pratas om som den sämsta som någonsin vunnit en Premier League-titel. Men vann gjorde man. Och Ferguson hängde i samband med det tränarkavajen på galgen en allra sista gång.
 
Det är något som fler borde tänka på, som fler borde utnyttja. Alla kan inte vara Ferguson, men alla borde kunna inse när de står på toppen.
 
Världsmästerskapet i Ryssland blev en svensk succé som ingen vågat drömma om. Andreas Granqvist gjorde två straffmål och bidrog starkt till framgången. Han kallades landsfader av media och de breddsupportrar som dyker upp till ett VM måste undrat varför de inte hört mer om den där Granen innan turneringen. Det lät ju som att han gjort mer för svensk fotboll än Zlatan Ibrahimovic, Tomas Brolin och Henrik Larsson tillsammans.
 
Att Granqvist efter VM-succén och landsfaderstatus nu vänt hem till Helsingborg borde inneburit slutet för hans landslagskarriär. Han borde varit smart nog. Men nej.
 
Istället har han tackat ja till fortsatt spel. Till möjligheten att sumpa allt han byggde upp under den brandvarma sommaren 2018. Det är givetvis upp till förbundskapten Andersson att ta ut sin lagkapten i truppen men bara tanken är oroväckande.
 
En vurpa i Nations League-mötet med Ryssland. Ett självmål mott Turkiet. Ett missat EM 2020 och ingen kommer minnas när han blev granen som aldrig barrade.
 
– Men låt då vara då och nu vara nu. Låt honom välja själv, säger du.
 
Han är givetvis fri att ta vilket val han vill. Han är fotbollsspelare på elitnivå och känner själv vad hans kropp klarar av. Men riskerna för antiklimax borde hindra honom.
 
– Vi kommer alltid minnas Andreas Granqvist och det han och landslaget gjorde 2018. Det är som ett nytt 1994.
 
Nej, det är det inte.
 
1994 saknade många internet och ingen hade tillgång till sociala medier. Hade vi haft det  hade romantiseringen av den framgången antagligen inte alls varit på samma nivå som den är nu.
 
Fotbollsmässigt är framgången i världsmästerskapet 2018 betydligt större än den 1994. Mycket har hänt i fotbollens korridorer sedan 90-talets mitt och Sverige är betydligt längre i från världstoppen än vad vi var då. Men en medalj är en medalj. Ingenting kommer vara större än den framgången innan ett svenskt herrlandslag tar en ny VM-medalj.
 
Andreas Granqvist är inte ensam om att ha fattat det här beslutet. Sebastian Larsson har också tackat ja till fortsatt spel och varken Ola Toivonen eller Marcus Berg har tackat för sig.
 
Tack som fan för åren och den fantastiska sommarn grabbar, men det är dags att säga farväl nu. Jag vill ha kvar de fina minnena och inte komma ihåg er för när ni varvade ner i klubblag och landslag samtidigt.
 
тысяча Спасибо, Пока!
Joakim Forsell

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln