Framtidens fotboll är här för att stanna

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Ära de som äras bör. Jag har givit SvFF många slängar av sleven i tidigare texter. Men nu är det faktiskt dags för en rejäl skopa med beröm. Framtidens fotboll är här. Låt oss omfamna, bejaka och utveckla den.
 

Det anordnades en jätteträff i Prioritet Serneke Arena den gångna helgen. Syftet var att visa upp de nya spelformerna för barn- och ungdomsfotbollen. Göteborgs fotbollsförbund stod som arrangör och bjöd in samtliga distriktsförbund. Nu hoppas man att de nya spelformerna ska klubbas igenom nationellt till hösten.
 
SvFF har jobbat med en referensgrupp, för att ta fram de nya spelformerna i svensk barn- och ungdomsfotboll. Dessa är till exempel 3 mot 3 med sarg för 6-7-åringar och 5 mot 5 med sarg för 8-åringar och utan sarg för 9-åringar. I 7 mot 7 introducerar man trezoners-offside och tar med sig reträtt-linjen från 5 mot 5, dit motståndarna måste falla tillbaka vid igångsättning från målvakt. Allt för att kunna etablera ett passningsspel från backlinjen. Samma regler gäller vid spel 9 mot 9.
 
Spelformerna är inte revolutionerande på så sätt att de är gripna ur tomma luften. De finns och frodas i allra högsta grad på flera håll internationellt. Jag är inte helt överens om varje punkt, men då handlar det ofta om frågor som ändå är värda att testa och utvärdera. Vissa saker saknas, men det är sådant som kan lösas på vägen.

Här tänker jag faktiskt välja att fokusera på den stora, positiva bilden av de här förslagen. Det är spelformer som följer barnens utveckling på ett bättre sätt. Det är spelformer som främjar fler tillslag och beslut per spelare. Det är spelformer som med all önskvärd tydlighet  uppmuntrar till etablerat passningsspel i stället för sparka och spring. Man visar med lika önskvärd tydlighet att speluppfattningen/spelförståelsen nu ska bli det centrala.

Jag har i många år förbannat de som lär sina unga spelare att skicka i väg bollen långt och högt på chans i något hopp om riskminimering och enkla målchanser. Absolut ett sätt att vinna matcher, men i det långa loppet inte alls särskilt utvecklande.
 
Man har även strukturerat upp speltidsgarantin, även om jag tycker att den fortfarande är lite feg. Samt att det blir svårt att komma åt de som inte lever upp till den.

Men nu är man verkligen på rätt väg. Med en framtida revidering av tränar- och spelarutbildningsmaterialet (bara 50% spel på träningar är alldeles för lite, vilket UEFA också påpekat), kan Sverige vara på väg ikapp på allvar.
 
Jag håller tummarna så de blir blåa och gula för att det här klubbas igenom nationellt till hösten. Det vore ett stort steg i rätt riktning. Jag kan inte nog poängtera vikten av att ha spelformer, som följer såväl spelarutbildningsplanen som barnens utveckling. Det är som Arséne Wenger säger: ”Spelet tillhör spelarna” och med de nya spelformerna blir så också fallet.
 
Jag lyfter på min imaginära hatt och utbrister i ett: Bravo!

/Nils Montan-Lund

Läs mer om träffen och de nya spelformerna här:
http://www.gp.se/sport/här-är-framtidens-fotboll-1.4202093

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln