Nyansera diskussionerna om talang i sommar

Denna roliga turnering bäddar för mycket diskussioner. Vilka av våra spelare kommer att slå sig in i A-landslaget? Och vilken typ av fotboll ska vara vägvinnande för Sverige? Sedan ska lagprestationer mätas mot individuell potential och då kommer frågan: vilket land har egentligen de största talangerna? Dessa frågor är väldigt komplexa när det kommer till denna turnering. Vi bör därför nyansera svaren mer än för två år sedan.

Många minns diskussionerna kring övergången från U21 till A-landslaget då. Detta blev givetvis mer extremt med tanke på guldet och att Erik Hamréns dåvarande landslag gick på knäna. Helst skulle alla U21-spelare in i truppen och vissa drog det så långt att guldlaget var bättre än A-landslaget. Som bekant har Janne Andersson fått styrning på vårt landslag nu och i elvan mot Frankrike var det endast Nilsson Lindelöf och Ludvig Augustinsson som deltog vid guldet 2015. Även om flera spelare har goda möjligheter till bra karriärer, så kan de flesta konstatera att diskussionerna borde varit mer nyanserade. 

Bara för att Harry Kane gjorde två sämre matcher i det mästerskapet, ändras inte hans potential för det. Ett par individuella stjärnor innebär inte alltid att det räcker hela vägen. Ett bra lagbygge väger alltid tungt, i synnerhet när vi pratar om unga spelare med mindre rutin. Det är någonting vi bör minnas denna gång. Potentialen i de svenska spelarna kommer vara oförändrad om en månad - oavsett om vi blir tvåa eller trea i ett gruppspel.

Det är skillnad på landslagsfotboll och klubblagsfotboll. Även om man kan uppskatta båda - är givetvis det förstnämnda viktigast. Landslagsfotbollen pågår endast ett fåtal veckor per år. Ett fantastiskt U21-mästerskap kan vara viktigt för övergången till A-landslaget. Du kan visa upp att du är anpassningsbar och kan prestera med den blågula tröjan på. Sådant tror jag givetvis Janne Andersson väger in för framtida mästerskap. Jag tror däremot kompetens är tillräckligt stor hos Europas toppklubbar för att se skillnader på de största talangerna och lagprestationer vid ett juniormästerskap. 

Samtidigt ska vi akta oss för att dra diskussionen för långt åt andra hållet. Bara för att talangen inte kan bedömas på ett fullt rättvist sätt under dessa former, är turneringen knappast oviktig. Med detta i beräkning växer Håkan Erikssons prestation ytterligare. Sverige var ett fantastiskt lag, där spelare växte under turneringens gång. Arbetsmoralen, vinnarskallarna, taktiken och prestationer vid de avgörande ögonblicken var otroliga. 

Så låt oss skilja på diskussionerna denna gång och endast heja fram vårt svenska landslag. Tro på framgång och gläds med den - utan att tro att framtiden för dessa spelare avgörs under ett fåtal matcher med spelare från olika klubbar. Ett bra mästerskap kan visa att du har rätt mentalitet för att bära den svenska landslagströjan. Den gör dig dock inte till en världsklass på en vecka. Heja Sverige! 

/Marcus Lindén