Guldvittring på Östgötaslätten

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

För nästan exakt ett år sedan hade vi mer eller mindre två identiska slutspurter i de respektive allsvenskorna. Ett lag jagar – ett lag jagas. 2016 har de bara bytt platser. När det gråtunga, oktobermulna tandläkarvädret anammats av kvällen lyser det fortsatt ett guldskimmer över Linköping. Men med en tydligare optimism.
 

Toppmöte eller seriefinal, kalla det vad ni vill – matchen var värd mer än bara en vinst och ett ryck i den pågående guldstriden.
Linköping räckte inte hela vägen i fjol.
I år har de skaffat sig en betydligt större fördel både mentalt och poängmässigt.
 
Det har ju oftast varit en eller två lag som slagits om Kronprinsessan Victorias pokal. Om det inte varit Umeå så har det varit Rosengård med tidigare klubbnamn inkluderade. Linköping har tagit ett guld, Tyresö likaså och 2015 var det Eskilstuna som hotade. Oftast så är det giganten som står högst upp på pallen när samtliga 22 omgångar spelats. Men någon gång måste det ske en förändring.
 
Så blev det den nionde oktober och det där mötet som så många sätt fram emot – det som kändes som en final. När Linköping och Rosengård möttes på Malmö IP i våras var det första gången lagen tappade poäng i årets allsvenska. Sedan dess har de varit obesegrade. Det märktes och kändes långt upp på de publikfyllda åskådarplatserna.
 
Ett nytt publikrekord på Linköping Arena inför en match som andades försiktighet och där det handlade om att minimera misstag snarare än att spräcka målnollan. Rosengård visade varför man släppt in minst mål i hela Damallsvenskan när de stängde av Linköpings mittfält och hemmalaget fick därefter svårt att serva den målfarliga trion längst fram. Och så såg det ut – två lag som frustrerade varandra utan att egentligen komma någon vart.
 
Men det gäller att ha rätt marginaler med sig och i går var det Linköping som hade det. Medan Rosengård vann bollarna på mitten var det Linköping som avgjorde matchen.
 
Att bra lag vinner även när spelet inte stämmer är en klyscha som är lika uttjatad som sann och även om Damallsvenskan i allra högsta grad lever så har Linköping skaffat sig ett försprång – inte bara i tabelltoppen. Och så har det sett ut hela säsongen. De har haft en tro på deras eget spel och de har gjort sin arena till sin borg. När Kristine Minde nickade in segermålet mot Rosengård exploderade den större delen av de 6221 åskådarna och fick dem att glömma snålblåsten och regnet. Minuter senare höll samma publik andan när Marta lyfte bollen i ribban. Linköping är fem poäng före Rosengård i tabellen med tre matcher kvar att spela. Det anas guldvittring på Östgötaslätten.
 
Kanske är det just den delen av de blåklädda lejonens spel som är signifikativt för säsongen 2016. De löser uppgiften de ställs inför oavsett om det står 0–2 eller 3­–0 på resultattavlan i halvtid.
 
Sju år har gått sedan Linköping tog sitt hittills enda SM-guld. Martin Sjögren var inte med då men han vet hur det är att vinna medaljer. Han har gjort det med LdB Malmö – nu är han sex poäng från att göra det igen.
”Det skulle kännas extra speciellt” sa han inför söndagens match på frågan om hur det skulle vara att lyfta pokalen med sitt Linköping.
En hel stad håller med honom.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln