Amputerad bandit

Av mästaren - Bernt Ljung

Mona Sahlin sa, ”det är häftigt att betala skatt”. Om man med häftigt menar tufft, så finns det inget häftigt i att bli av med sina intäkter till statsmakten. Att betala skatt är däremot en solidaritetsgärning och av sådant mår vi människor bra av.

Att åldras kan inte heller kallas för häftigt. Däremot ganska behagligt, mycket mer behagligt än jag trodde. Ja, alltså innan jag blev medelålders för det är väl då åldrandet tar fart på riktigt. Tänk om man förr visste det man vet idag och haft den behagliga känslan, det där lugnet, det där om att allting ordnar sig. Och gör det inte det så får man ta det därifrån. En ändrad livsfilosofi om man vill uttrycka det vackrare.

En ledsam sak med att åldras är att livet, det som kändes oändligt när man var liten, nu kommit närmare sin slutstation. Eftersom jag fortfarande är nyfiken och vill uppleva saker så blir detta stressande. Denna stress i kombination med tilltagen åldersrelaterad glömska gör att vardagshändelser ibland blir tokiga, som denna tex...
För att slippa ägna även denna sommar till att måla så köpte jag tjänsten eftersom vårt stora och gamla hus behövdes målas om. Jag hade fått tips om att två hårt arbetande killar från ett grannland i söder med utmärkta vitsord kunde göra detta snabbt och till en moderat pris. Vi kan kalla dem Piotr och Peter. När de körde igång var allt klart på en vecka tack vare en arbetsmoral som jag inte sett sedan Kisa Magnusson låg på listorna. När det var betalningsdags förklarade jag att det är sällsynt med kontanter i dagens Sverige så jag föreslog överföring via internetbanken. Hm… men okej då sa Piotr. Eftersom ett belopp motsvarande en arbetarårslön från sjuttiotalet skulle överföras så ville jag vara säker på att få rätt kontonummer. Jag övertygades om att de siffror han sa stämde så överföringen genomfördes.

Efter några dagar sa Piotr att inga pengar syntes på hans konto. Men va fan… så jävla typiskt, tänkte jag. Jag åkte ner till min bank som givetvis är en annan än Piotrs. De kunde inte se vart pengarna har tagit vägen, bara att de lämnat mitt konto. Ytterligare ett par dagar gick och fortfarande fanns inga stålars på Piotrs konto. Nu börjar detta bli lite obehagligt så jag föreslog att vi tillsammans skulle besöka hans bank som låg i en annan kommun. Vi bestämde att ses utanför banken kl 16.15. När jag kom stod Piotr och rökte nervöst utanför entren. Han sa på sin brutna svenska,
- Bernt jag inte följa med dig in du förstår, banken big problem for me. Nej Piotr, jag förstår inte men vad vill du jag ska göra då?
- Du ska ta ut hela beloppet och ge pengarna till mig. Han ger mig ett skrynkligt papper med hans namn och ett kontonummer till en låneavi. Jag ser nu att det är samma kontonummer som jag fick när jag hyvlade över pengarna.
- OK, jag kan försöka men jag tror du måste följa med in annars blir detta svårt. 
- Jag kan inte följa med in because banken is big problem for me du förstår.
- Nej jag förstår inte men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa dig.

Några minuter senare står jag framför en banktjänsteman, en tjej. Jag har inte gjort något fel men det känns inte bra när jag på disken lägger fram det skrynkliga papperet med ett namn på en person som definitivt inte är jag och säger att jag vill ta ut pengar, mycket pengar från det här kontot. Tjejen tittar på låneavin och sen på mig och säger, det här är inget konto utan en checkkredit och var är han vars namn står på avin?
Han är där ute säger jag och vänder mig om, knappt synlig i ett stort rökmoln ser vi Piotr stå och blossa utanför entren. Då får du väl hämta honom då, säger tjejen. Jag går ut och övertalar Piotr att han måste följa med in om jag ska kunna hjälpa honom. Under tiden han fimpar ciggen så tittar jag in i banken och ser tjejen prata med någon äldre kollega och titta mot oss. Jag är inte kriminell men där och då kände jag mig det.
Fortsättning nästa vecka…

Jag tycker det är mänskligt att texter och bilder som uppfattas rasistiska ska korrigeras eller raderas ur böcker och tidningar. Det spelar ingen roll att vi bedyrar att vi aldrig menar att vara rasistiska eller nedsättande när vi använder dem. Vi kommer ändå inte kunna förstå eftersom vi aldrig drabbats.

När kommer de armamputerade att kräva en namnändring på spelmaskiner för att slippa behöva sammankopplas med banditer?

Salve

/Mästaren
 

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln