Malmö FFs Europasuccé– inte helt problemfri

Malmö FF har tagit sig in i Europas finrum, Champions League, två år på raken. Svenska lag hade innan MFFs avancemang ifjol inte nått gruppspelet på 14 år. Det gör bedriften än mer imponerande om inte osannolik och anledningarna till succén är såklart flera.


 

Etiketter: gästkrönikören

Rosenbergs hemkomst är en, Daniel Anderssons sportchefsjobb en annan, fräscha Swedbank Stadion, som stod klar 2009, en tredje. Jag skulle dock hävda att den största anledningen har varit det långsiktiga sättet Malmö FF som klubb arbetat. Malmö FF har alltid plockat in ett antal stjärnförvärv per säsong men i takt med att den nya arenan stod klar kändes det som att klubben mer och mer försökte ta vara på klubbens egna. Det handlade om att fostra och förgylla den inneboende talang som redan fanns i klubbens ungdomsled. Det var just detta som jag tror gjorde att MFF blev dominerande inom svensk fotboll. Tyvärr har dagens ekonomiska boost långsamt tagit bort lite av det tänket och med det försvinner talangerna till andra klubbar. Vägen till A-truppen blir helt enkelt för lång och det tar för lång tid att nå dit.

Vi har två bra exempel bara de senaste två åren. Skytteligavinnaren i pojkallsvenskan Deniz Hümmet valde att lämna MFF för franska Ligue 1-klubben Troyes under januari 2015. I ett MFF utan de ekonomiska musklerna som finns idag hade han säkerligen varit en man för A-truppen. Kanske hade han till och med nosat på ett inhopp mellan varven. En annan supertalang klubben förlorat är Zia Sakirovski. Han gjorde braksuccé för ungdomslagen i klubben och blev även utsedd till klubbens bästa 15-åring. Bara något år därefter valde han att fortsätta sin i holländska AZ Alkmaar. Hade han gjort det om det var Malmö FF för 5 år sedan? Jag tror inte det.

Självklart är det också en kvalitetsfråga. En spelare som är tillräckligt bra hamnar i en A-trupp förr eller senare ändå. Vi ser det idag i exempelvis Erdal Rakip, Franz Brorsson och Mattias Svanberg som trots sin unga ålder fått chansen i A-truppen. Frågan är bara vilka man tappar på vägen och vilka som tillslut inte orkar mer.

Ta Pawel Cibicki som exempel. En spelare som under flera säsonger accepterat sin plats som utfyllnadsspelare i Malmö FF. Inför årets säsong fick han äntligen chansen när Emil Forsberg lämnade för RB Leipzig. Då kom Tobias Sana in. Pawel bet ihop, var strået vassare än Sana både på träning och match och tog för sig när chansen kom. Han gjorde ett antal bra insatser under början av säsongen, 3 mål på 8 matcher bland annat. Sen värvades Rodic in. Det jag vill säga är att det Malmö FF som tog sig till toppen hade valt en annan strategi. De hade valt att satsa fullt ut på en spelare som Cibicki. Må hända att han inte levererade poäng i var tionde minut till en början men slutligen hade han gjort det. Många kallade Cibicki gnällig när han ville byta klubb i somras med tanke på situationen men jag förstår han helt. Det är inte så att han inte kämpat för att ta sig in på allvar. Han har inte givits en ärlig chans.

Även om det är som jag sa tidigare, en kvalitetsfråga och att bra spelare kommer fram ändå så stämmer det ändå inte riktigt. Köper du in flertalet spelare för dyra pengar eller som i Malmö FFs fall köper in en spelare till lågt pris men med hög lön, då vill det också till att den spelaren får sina minuter på planen.

Det ska lite till innan man bänkar spelare som lanserats som stjärnförvärv.

Det ska väldigt mycket till för att spelaren som ersätter är en talang från U-truppen.

Jag upplever idag att talangfulla U-spelare i MFF väljer andra alternativ för att steget till A-laget blir för stort. Det återstår att se om pengarna som kommit in under detta årets Europaspel leder till fler nyförvärv när nästa upplaga försvinner (för så kommer att ske) eller om Malmö FF då väljer att framhäva sina egna talanger och lägga pengarna på att utveckla klubbens ungdomssatsning istället för dyra spelare. Tiden för utvisa.

/Wiktor Richardson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln