För en klubb i vitt blev den 26 maj 2018 ännu ett datum i den väv av framgång som omgärdat klubbens historia.
Men samtidigt som en trofékabinett i Madrid behöver byggas ut så finns det en person som även han behöver bygga om.
För hans del blev också 26 maj ett oförglömligt datum. Men av helt andra anledningar.
 

70.000 kr per spelare och dag till de klubbar som bidrar med spelare till VM. När världens ögon ska bevittna en fotbollsturnering i Ryssland ersätts klubblagen för att deras pojkar ska dit. Om det varit damernas tur hade summan uppnått till – ja, ingenting.
 

Det är dags att fortsätta genomgången av VM-grupperna som jag påbörjade för en vecka sedan. Nu med de kvarvarande grupperna E-H.
 

Svensk fotboll hyllas ofta, och med rätta, för sitt fina samhällsengagemang. Klubbarna jobbar hårt med integrationsprojekt och allas lika värde. Men det finns ett stort svart hål i nationalsportens arbete. Miljön och klimatet.
 

På söndag startar ett VM-uppehåll även om det inte kryllar av VM-spelare i Allsvenskan. I Sverige kom ju som bekant ingen spelare med. En dryg tredjedel av serien kommer dock vara spelad för de flesta lag och nu väntar ett intressant sommarfönstret. 
 

Tredje raka Champions League-finalen med chans på en tredje raka Champions League-titel. Smaka på dem orden.
Det smakar som den finaste av finaste gourmetmat. Det är svart tryffel, foie gras och michelinstjärnor så man blir bländad.  Det är en smak som talar om att man har det oerhört gott ställt i tillvaron.

 

Projekt. Fan vad tråkigt det låter. Fotbollslag är inte ett gäng spelare som gillar att trilla boll tillsammans – det är ett modernt imperium som ska generera pengar till de som sitter på de allra högsta stolarna. Jag känner mig aldrig så gammal som när jag gnäller på att det kallas projekt. Jag känner aldrig så mycket dubbelmoral som när jag bidrar till det.
 

Med mindre än en månad kvar till VM i Ryssland börjar det bli dags att ta en närmare titt på de olika grupperna, med en genomgång av grupp A-D idag och resterande grupper om en vecka. Hur är status på de olika lagen och framförallt, vilka lag avancerar vidare till det snåriga slutspelet? Vilket land floppar och vilket lag kan skrälla?
 

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
 
De flesta av er är bekanta med orden och gör samma koppling som jag. Karin Boyes röst i VM-krönikan 94. Tommy Svensson oväntade tal. Bronsbragden. Kanske Mooseklubben, Roger Ljung och Roger Millas dans.
 

Den svenska idrottsrörelsen lever helt och fullt på ideella krafter. Detta utmålas inte sällan som något oerhört vackert och i vissa fall kan det absolut vara så. Men det finns en mörk avigsida som aldrig nämns. En idrottsrörelse som lever på ideella krafter utnyttjar också dessa och deras goda vilja, såväl medvetet som omedvetet. Det finns naturligtvis inga ondskefulla bakomliggande motiv till detta, utan helt enkelt bara behovet att överleva och få vardagen att gå ihop.
 

Förra veckan bedömde jag halva serien med betyg och motivering. Nu är det dags för den övre halvan av tabellen. I bedömningen vägs både inhemska och internationella cupspel in.



 

För de som såg på allsvensk fotboll under måndagen så är det åtminstone en två tredjedelars chans att man fick beskåda någon form av horribel hemåtpass med förödande resultat i eget straffområde.
Utan att veta om något liknande inträffade under någon av de 90 minuterna som spelades på Guldfågeln Arena i Kalmar så syftar jag här på de två nästintill komiska självmålen som Elfsborg gjorde mot Häcken, samt den missade Östersundspass som föranledde Nabil Bahouis 1-0-mål för AIK.
 

Det som kändes så långt borta är snart här. Vi har klarat oss förbi en vinter med tvivelaktiga landslagsläger och PR-maskinister, men spekulationer och krönikor om den där anfallaren från Rosengård. Nu står vi här – med blågula drömmar om att erövra en turnering precis som vi gjorde en sommar i Tjeckien 2015.
 

En slutspelad säsong. Nya historier att håla, sätta i pärmen och placera på hyllan. Det är dags att lägga en ojämn Premier League-säsong bakom sig. Men vad tar vi med oss från i år? Vad etsar sig fast och följer med in i nästa säsong och in i framtiden?
 

I helgen går Premier League i mål. Ett år med dominans i toppen, där eror tagit slut och många slagits för sitt liv i botten. Ett år där mycket tyder på att samtliga nykomlingar klarar sig kvar, och de två stora plånböckerna når störst ligaframgång (denna krönika skrivs onsdag). 

 

Jag hade förmånen att kunna spendera majoriteten av förra månaden i Japan. Och väl där passade man naturligtvis på att gå på ligafotboll. Cerezo Osaka mot Sagan Tosu en lördag och Gamba Osaka mot Vissel Kobe en söndag. Och med det hade man en helg i Japans näst största stad bokad, klappad och klar.
För att till fullo faktiskt få ingjuta lite japansk supporterkultur hade jag dessutom biljetter till hemmaklacken på den senare tillställningen. Och det är också den tillställningen som nu, en knapp månad senare, mest har etsat sig fast i mitt minne.
 

En historisk rekordsatsning – föreningen Elitfotboll dam cashar in 145 friska miljoner när förbundets huvudsponsor förlänger avtalet ytterligare sex år. Damfotbollen får en välbehövlig investering. På bekostnad av människors spelvanor.
 

Sergio Ramos sätter en armbåge i bröstet på Luis Suarez. Suarez förstärker och vrider sig i plågor, ett mindre gruff uppstår. Lionel Messi tar fart från 20-30 meter, sprintar ut mot nyss nämnde Ramos, och sveper undan benen på honom. Gareth Bale penetrerar Samuel Umtitis vad med sin vänstra skos skruvdobbar och Sergi Roberto avslutar hela föreställningen med att sänka Marcelo likt en kontraslående boxare. Allt detta inom loppet av drygt fem minuter. Men en spelare håller sig lugn, och har så gjort genom hela sin karriär, Andrés Iniesta.
 

Allsvenskan har fått en utmärkt start om vi ser till det mediala. AIK i topp (med en match mer spelad), Hammarby är tvåa. Storfavoriten Malmö sladdar ordentligt och Örebro får agera charmigt skrällag. Många komponenter finns och det enorma intresset kommer bestå. 
 

Ingen har väl undkommit det faktum att Hammarby efter sex allsvenska omgångar är obesegrade med blott totalt två tappade poäng?
 

Skillnad på toppen och botten? Länge har damfotbollen febrilt fått hävda sig och påpeka att dess utövning inte alls är så ojämn som belackarna vill få det till. Den där överlägsenheten som bara Umeå IK och Djurgården/Älvsjö kunde uppvisa. En gång är ingen gång – men 9–0 lämnar en besk eftersmak.
 

Den italienska titelstrid som det för en vecka sedan blåstes liv i, i och med Napolis vinst mot Juventus, måste väl denna helg ha fått ett slut? Juventus mirakelvändning mot Inter, samtidigt som Napoli åkte till Artemio Franchi i Florens och fick se sig besegrade av Fiorentina med 3-0, var nog den slutliga spiken i den napolitanska kistan. Scudettohoppet levde länge men nu är det över.