Personlig förändring för svensk fotboll

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

Jag kommer ihåg en sekvens när jag var yngre. Mitt fotbollslag hade blivit inbjudna till Idrottsparken i Norrköping för att se ett möte i Allsvenskan. Jag kommer inte ihåg vilka de vitblå hemmalaget mötte. Eller vad resultatet blev. Det kan ha varit året efter att Liverpool utförde miraklet i Istanbul för det var en av en rad olika matcher som vi diskuterade under halvtidsvilan. En kille framför oss vände sig om och undrade lite skämtsamt om vi såg alla matcher som sändes. Det gjorde vi så klart inte, men vi såg en väldigt massa matcher. Men väldigt få av dem var i Allsvenskan.
 

Man påverkas av sin omgivning och sin uppväxt. Jag har växt upp med en pappa som håller på Arsenal och alltid tittat på Premier League. Och trots att jag fick en Ljungbergtröja när jag var mindre (den guldfärgade bortatröjan) så fastnade jag snart för Liverpool. Den engelska ligafotbollen har sedan 2001 varit den jag följt allra mest. Det är på engelska lag jag har hållit på i Champions League och om Sverige inte varit med under ett stort mästerskap så är det England jag har haft ett extra öga på.
 
Jag har inget eget minne av att det bara sändes en match på lördagar klockan tre. Ändå var det nog någonstans där det började. Det har också inneburit att jag alltid jämfört andra ligor med Premier League. Jag har också omedvetet jämfört den med Allsvenskan och tyckt att den svenska högstaligan varit dålig, långsam och ointressant. Och i ärlighetens namn så är det inte så konstigt om du lägger ligorna som karbonpapper ovanpå varandra.
 
Inte trodde jag heller att min inställning skulle ändras.
 
Den där matchen på Idrottsparken var nog en av få matcher jag gick på då. Jag har ett annat minne av att vi gjorde egna IFK-flaggor som vi viftade frenetiskt med när Norrköping gjorde mål. Men det var nog snarare för att det var roligt än för fotbollen som spelades på planen. Men svensk fotboll är så mycket mer än bara fotboll.
 
När jag 2014 började arbeta med IFK Norrköpings damer var det första gången jag såg hur ett arbete pågick bakom kulisserna. När jag ett par år senare klev in i styrelsen så var det startskottet på ett uppvaknande. Det är så här det går till att driva en fotbollsklubb. Föreningslivet och den ideella kraften. Men också hur stort intresse det finns för Allsvenskan.
 
Jag har dragits in i det intresset. Att jag dagligen arbetar med det har såklart sin beskärda del till att det har blivit så. Men i helgen slog det mig extra tydligt. När jag klockan 14:00 satte mig i TV-soffan var det Vänersborg–Halmstad i Svenska Cupen jag slog på. Om mitt jag för fyra år sedan sett mig nu hade det jaget ifrågasatt mig från topp till tå.
 
Allsvenskan kanske inte står sig mot de allra största ligorna. Men vad gör det egentligen? Det finns ett genuint intresse. Supportrar som kommer till alla hemmamatcher, till alla bortamatcher. Familjer som går då och då eller pensionärer som följt sitt lag i nästan ett helt liv. Det samlas in pengar, det görs tifon, det arrangeras träffar och möten. Och visst är det så. Publiken spelar en stor roll i det som svensk fotboll byggt upp.
 
Kanske är det också så att man ibland inte ser det som är allra närmast. Vi letar febrilt efter klubbkänslor och kärlek till lag som spelar de stora matcherna. Vi gnäller över att det är dålig stämning på Premier League-arenorna samtidigt som vi gladeligen lägger tusenlappar på att som turister åka dit och titta på fotboll. Jag är en av dem också – det är jag den första att erkänna. Jag tycker det är förfärligt att de lokala supportrarna inte har råd att se det lag de älskar. Och visst är det dubbelmoral. Men det ger mig också känslan att fortsätta stötta mitt lokala lag och se på ännu mera lokal fotboll på både herr- och damsidan i de olika divisionerna.
 
Jag kommer inte sluta följa Premier League. Jag kommer inte heller sluta ha ett gott öga till England i stora mästerskap. Men mitt intresse för svensk fotboll har ökat och stegrat under de senaste åren och 2017 är en fotbollssäsong jag faktiskt fram emot på riktigt. Och det gläder mig.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln