ETT NYTT FOTBOLLSEUROPA
När det första EM-slutspelet i fotboll avgjordes i Frankrike 1960 fanns endast fyra landslag med. Det spelades fyra matcher på fem dagar och två nationer som inte existerar längre, Sovjetunionen och Jugoslavien, möttes i finalen på Parc des Princes i Paris. Sovjet med målvaktsgiganten Lev Jasjin blev de första Europamästarna. 2-1 efter förlängning gav de den första inteckningen i pokalen som bär initiativtagaren, fransmannen Henri Delaunays, namn.
56 år senare, sommaren 2016, kommer Europas bästa landslag att på nytt samlas i Frankrike för att göra upp om vem som får lyfta pokalen. Men nu är det betydligt fler länder som kommer att finnas representerade. UEFA har valt att utöka antalet platser i slutspelet ifrån de 16 som var med 2012 till 24. Något som öppnat dörren för ett antal landslag som inte varit i närheten av ett stort mästerskap under lång tid.
Det går som alltid att se det ur olika vinklar. Utmärkt att fotbollen få ett bredare mästerskap. Eller en urvattning av kvalitet. ”Öppet mål och omöjligt att missa slutspelet med det kvalsystemet”, säger några kritiska röster. Det intressanta med det kvalspel som de här veckorna är inne i en helt avgörande fas är att ett antal landslag som tidigare varit långt ifrån EM- och VM-slutspel nu kliver fram och är på väg att kvalificera sig med ett starkt eget utvecklat spel och individuella profiler. Visst är vägen både bredare och generösare utstakad. Men varken Island, Wales, Slovakien eller Österrike har tidigare klarat att kvala in till ett EM och nu är de topplag i sina grupper. Ett tydligt bevis för att Europas fotbollskarta fått nya starka fästen där talangfulla generationer fostrade i en bra miljö lyfter sina landslag.
Det jag verkligen gillar med landslagsfotbollen är att den står utanför den galenskap och pengarullning som härskar under silly season i klubblagsfotbollen. Du har dina spelare att jobba med. Visst har möjligheterna att välja vilket landslag du skall representera ökat för en spelare med sina rötter i flera länder. Och självklart har exempelvis det tyska förbundet betydligt större resurser, urval och möjligheter än det isländska. Men grunden är att du har dina spelare att välja mellan när du som förbundskapten skall bygga ett lag. Du kan inte kortsiktigt köpa dig till framgångar. Tiden vid samlingar är knapp, det har blivit färre möjligheter att testa nya spelare i landskamper och landslagen är under hårt tryck ifrån spelarnas arbetsgivare – klubbarna – som inte vill se sina dyrbara investeringar återvända skadade eller utmattade. Statusen på arbetet som förbundskapten har devalverats när klubblagsfotbollen blivit allt mäktigare. Men få saker kan samla och ena folk i en nation idag såsom ett starkt och framgångsrikt landslag i världens största idrott.
Det fanns länge kvalmatcher som betraktades som enkla saker att städa bort. Men hur många är de idag? Fråga Grekland som förlorat båda sina EM-kvalmöten med Färöarna eller Italien som fått slita för sina två knappa 1-0 segrar mot Malta. Polen gav Tyskland deras första bortaförlust i en kvalmatch sedan 1998 och för de holländska fansen har den isländska fotbollsvulkanen slukat tulpaner, träskor och en del av hoppet om en EM-sommar med sin bubblande lava. Wales har inte spelat ett stort mästerskap sedan VM i Sverige 1958. Slovakien har aldrig kvalificerat sig till ett EM-slutspel. Österrike som var ett skämt under EM på hemmaplan 2008 är i stort sett klara för spel i Frankrike. Skottland fanns senast med på den stora fotbollskartan i Frankrike-VM 1998 och den utveckling som Lars Lagerbäck nått med det isländska landslaget är som en saga hämtad ur jöklarnas djup. Bakgrunden hittar vi i bättre utbildning, träningsmöjligheter, förbund som valt att satsa på att utveckla sina unga generationer och rörligheten på spelarmarknaden där talanger fostras i nya miljöer och klubbar.
Henri Delauny var UEFA:s förste generalsekreterare och redan 1927 sådde han ett frö där han försökte han övertyga FIFA om vikten av att Europa skulle få arrangera sitt eget mästerskap för landslag. Det skulle dröja ända till mitten av 1950-talet innan hans förslag började få substans. 1958 spelades den första EM-kvalmatchen, nästan sextio år senare har Delaunys frö växt till ett stort blomstrande fotbollsträd i Europa med nya friska grenar som växer ut och knoppar av sig.
/Henrik Strömblad
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner