C'est magnifique

I det stora hela så är det fortfarande Lyon och Wolfsburg som vinner ligatitlar i Frankrike och Tyskland och det är fortfarande Ada Hegerberg som är världens bästa, lyfter Champions League-pokaler och bojkottar grannlandet i väst.

Sverige har en hel drös med spelare som varit med på mästerskap förut – sex av dem har gjort minst 100 landskamper eller fler. Rutinen väger tugnt även om Ajax precis förtrollat en hel fotbollsvärld med sitt ungdomliga och kaxiga spelsätt. Madelen Janogy blev den VM-jokern som så många hoppades på. Eller joker och joker – hon har under hennes tre landskamper visat att hon mycket väl kan vara en tilltänkt startspelare och bli en injektion i ett Sverige som jagar medalj.

Förväntningarna är därefter. Såklart, precis som de ska vara. Men de blir också utifrån hur Sverige har spelat tidigare när allt annat är topp tre var ett misslyckande. När Sverige var världsledande och hade de allra största stjärnorna i Umeå IK, Djurgården/Älvsjö och LdB Malmö. När Womens Champions League hette Uefa Womens Cup och Viktoria Sandell Svensson och Hanna Ljungberg drev på varandra till toppen.

Tyresös fuskbygge nuddade finalen men raserade strax efter och sedan dess har ingen svensk klubb varit i närheten samtidigt som lagen nere på kontinenten tagit kliv, växlat upp och gått om.

Det är fyra år sedan svensk fotboll skulle vinna mark på hemmaplan och resultaten därefter har varit lite sådär. Utifrån de förväntningarna snarare än någonting annat. Pia Sundhage hade en segervision efter medaljer med USA men fick aldrig riktigt det där att fungera trots silvermedaljen i OS 2016.

Konkurrensen har blivit hårdare även på landslagssidan och det är inte längre en nyasfalterad autobahn genom kvalet när sämre rankade lag ska städas av.

Damfotbollen får mer plats, tar för sig och ökar i exponering succesivt. UEFA presenterade häromdagen en historisk första strategiplan. Dubbla antalet tjejer som spelar fotboll, öka räckvidden och värdet på EM och Champions League, förändra uppfattningen av damfotbollen och förbättra avtalen för landslagsspelare. Om de fina orden väl blir till handling inom ramen av vad den europeiska fotbollsfederationen sagt.

Nilla Fischer konstaterade att de hade ”no more fucks to give”, Caroline Seger ifrågasatte Uefas syn på damfotboll och Kosovare Asllani har åtskilliga gånger kritiserat det till synes obefintliga jämställdhetsarbetet.

Nu är det deras VM. Damernas världsmästerskap. Sverige har väldigt goda chanser att ta sig vidare från gruppen med Chile, Thailand och USA och bör också göra det. En chans för de äldre att fira av ett mästerskap och skriva ny svensk historia. Snart ska en ny generation in – snart ska all den där aktiva, tresiffriga landskampsstatistiken bytas mot en- och tiotal.

På fredag samlas VM-truppen i Båstad och veckan efter genrepas det mot Sydkorea på Gamla Ullevi. Som en försäsong innan det riktiga drar igång. Förhoppningar om en vacker sommar i Frankrike. En dröm om medaljer.

C'est magnifique? Que tout soit magique.

/Jimmy Åkesson