Fotbollen större än religioner

En torsdagskväll i mars hade vi stämt möte med Erik Hamrén i hotellobbyn i Chisinau, Moldavien där landslaget bodde kvällen innan den viktiga EM-kvalmatchen. Det vi inte visste när vi satt i hotellobbyn var att vi inte bara skulle träffa Hamrén, vi skulle även få träffa Zlatan. Något ingen av oss hade räknat med. ”Vi” var en grupp på 10-tal personer ifrån Sverige och Moldavien med syfte att se EM-kvalmatchen samt dela ut kläder, leksaker och skor till fattiga barn i Moldavien.

 

Etiketter: gästkrönikören

I lobbyn var det en avslappnad stämning, några satt med en drink vid ett bord, någon stod vid baren. Ifrån högtalarna hördes My heart will go on på panflöjt. Jag hörde både ryska och svenska talas bland människorna. Uppenbarligen hade även en del svenska fans bokat samma lyxhotell som landslaget.

Förutom jag själv var Einar Edvardsson, som jobbar på IF Hallby Fotboll, på plats i lobbyn samt ytterligare några svenskar som följt med på vår hjälpresa, den 6:e eller 7:e i ordningen sedan vi startade fotbollsprojektet i Moldavien 2011. Framförallt var Dinu, Ioan och David med i lobbyn. På ytan ser de ut som vilka tre svenska fotbollskillar som helst i yngre tonåren men under ytan är det en stor skillnad. De bor i Branesti, en fattig by i Europas fattigaste land. Fattigdomen har påverkat dessa tre grabbar och deras vänner på ett sätt som är svårt att förklara i en kort text som denna men sammanfattningsvis kan jag säga så här: Rikedom handlar inte om pengar. Rikedom handlar bl.a. om att ha närvarande föräldrar/vuxna som ser en, uppmuntrar en, älskar en. Motsatsen är fattigdom. Det märks så tydligt när jag får lyssna till barnens livshistorier. Många av dem beskriver ett helvete. Arbetslösheten och alkoholismen är skyhög och 1/3 av landets befolkning bor och jobbar utomlands 9, 10, 11 månader om året för att försörja sina familjer. Barnen växer upp under svåra förhållanden både ekonomiskt och socialt.

En februarikväll 2011 gick Hallby Fotboll och Fjällstugan samman och hade en kväll för föreningarnas respektive barn-/och ungdomsledare. Erik Hamrén var på plats och levererade en högklassig föreläsning om ledarskap. Kyrkan var fullsatt. Eftersom Hamrén avstod arvode tog vi entréavgiften och startade fotbollsprojektet i Moldavien. Syftet med projektet är att ge barnen i Branesti en meningsfull fritid och ett framtidshopp. Förutom att skicka ner vårt överflöd av fotbollsutrustning ger vi en lön till en socialarbetare i byn, Victor, som har till uppgift att spela fotboll med barnen. Fast egentligen har han en viktigare uppgift än att lära barnen taktik och bollteknik. Hans främsta och största uppgift är att skapa förtroende, tillit och se barnen. I ett land där korruption och trafficking är ett stort problem har barnen fått lära sig från tidig ålder att inte le mot vuxna man inte känner. Lita inte på någon. Genom att Victor och hans ledare ser barnen börjar barnen att börja drömma om ett bättre liv. En del drömmer om att bli fotbollsproffs, en del drömmer om att bli en god familjefar.

Hur blev det då med Zlatan?

När vi hade väntat i hotellobbyn en bra stund, vi var på plats i mycket god tid, kom tillslut Hamrén ut till oss och med sig hade han Zlatan. Oväntat och superkul! Dinu, Ioan och David ifrån fattiga Branesti som inte känner till någon svensk landslagsman förutom Zlatan tappade hakan. Zlatan klappade om killarna och önskade oss lycka till med fotbollsprojektet och signerade några bollar. Panflöjtsmusiken kämpade på i bakgrunden och alla de övriga i lobbyn tog fram sina telefoner och började ta kort och filma. Det uppstod mindre hysteri inne i hotellobbyn och efter några minuter sa Hamrén att Zlatan var tvungen att gå vidare. Vi tog några avslutande bilder med Branesti-killarna tillsammans med Zlatan och hysterin lade sig ganska snabbt när Zlatan hade lämnat lobbyn.


Jag, som inte alls var förberedd på att Zlatan skulle möta oss, sa till Hamrén efter Zlatans uttåg att det var stort för killarna och projektet att han fick med sig honom. Hamrén sa: Jag brukar inte fråga Zlatan om uppdrag som inte rör laget, men det ni gör tycker jag är så bra. Så känn er hedrade, avslutade Hamrén med ett leende. Gissa om grabbarna ifrån Branesti kände sig hedrade.

Fotbollen talar alla språk. Släng ut en boll i de fattigaste delarna i Moldavien eller i de rikaste delarna i Sverige. Effekten blir den samma. Barnen springer efter bollen. Fotbollen förenar över religiösa, politiska, etniska och ekonomiska gränser och sprider glädje.

/John Ahlström


Johan Esk på DN: http://www.dn.se/sport/fotbollen-gor-att-de-far-ett-syfte/
Följ fotbollsprojektet här: www.facebook.com/fotbollsgemenskap

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln