England måste våga

av lördagskrönikören - Marcus Lindén

Det är nu mindre än fem månader till EM i Frankrike sparkas igång. Det betyder att spelarna ute i Europa har två-tre månader på sig att övertyga sin förbundskapten att de ska följa med. I Englands fall handlar det om att Roy Hodgson har den tiden på sig att inse sin nya kvalitet.
 

Den engelska trupp som kommer att vara uttagen till sommarens EM kommer på pappret inte vara bättre än det England som fanns i början och mitten av 2000-talet. Det var ett lag med Steven Gerrard och Frank Lampard på centralt mittfält, ett mittlås med John Terry och Rio Ferdinand och en offensiv med både Beckham och Rooney. Svårslaget på pappret, besvikelse när det väl blev turnering. Något som präglat England i modern tid. Jag vill vara tydlig med att sommarens förutsättningar inte är bättre, men bra mycket mer spännande än det varit på flera år.
 
Jag skulle vilja ge Roy Hodgson och hans stab ett råd. Det är att våga. Och med våga menar jag att använda den kvalitet på spelarna som levererat just denna säsong. Årets Premier League kommer knappast gå till historien som den bästa kvalitetsmässigt, men det är anmärkningsvärt vilken roll flera unga engelska spelare spelat i sina lag. Det finns en oprövad landslagskvalitet på ett gäng spelare som tagit ytterst stora kliv som kommer att vara tillgängliga. Det är inte Premier Leagues år, men det kan vara engelsmännens år i Premier League.
 
Det gäller för Hodgson att göra det valet. Kommer England göra det fegt, spela defensivt och göra någonting som liknar det man gjorde i EM 2014 så kommer man inte längre än som längst kvartsfinal. Det finns en mängd anledningar för mig att tro det, men främst att spetsen inte kommer att finnas där. Spelare som går under bemärkelsen ”truppspelare” i sina större klubbar kommer inte att axla ansvaret. Det blir inte bättre än en viss nivå, i alla fall inte med Roy Hodgson som tränare. Det är en sanning som den engelska befolkningen är medvetna om och har fått bevis på.
 
Redan vid VM 2014 var mannen med de många åsikterna, Joey Barton, tydlig med att ska England kunna besegra bra lag så måste Ross Barkley spela. Jag är beredd att hålla med om att Barkley är en sådan spelare. Han är fortfarande lite oslipad, han blandar och ger, men när det stämmer så är han ruskigt bra vilket det gjort i Everton i år. Dele Alli är en annan typ. Han står för en kvalitet och har en talang som hela England längtat efter. Det är ett krav att han får speltid. Harry Kane var inte bara en succé för en säsong. Han har varit väldigt bra i ett topplag även denna säsong. Han är också redo att ta ansvar som startforward i ett engelskt lag. Även Raheem Sterling är kapabel att kunna få en nyckelroll. Alla dessa kommer inte få chansen, framför allt inte samtidigt. Men bredden finns minst sagt.
 
Jag vill inte se James Milner, Michael Carrick eller Alex Oxlade-Chamberlain i sommar. Endast på grund av att deras avtryck i år är alldeles för små. Oxlade spelar i ett bra lag, men står för en ytterst neutral roll. Milner och Carrick kommer med all sannolikhet inte att pika sina karriärer under EM. Det är också det ett mästerskap går ut på. Vilka spelare som kommer att leverera under dessa veckor och vilka som i Englands fall kommer att synas. England har inte saknat fysiken eller utfyllnadsspelarna. De har saknat de som verkligen gör skillnad.
 
Även jag erkänner att om England ska slåss om medaljer så krävs ännu mer. Då får vi nog drömma om Wayne Rooneys fornstora dagar, en hel Jack Wilshere och inte minst en skadefri Daniel Sturridge. Men detta är inget jag räknar med. Det material som finns har potential att faktiskt göra Englands sommar spännande. Betydligt mer spännande än det som skedde i Brasilien. Jag är tämligen övertygad om att några av dessa spännande spelare kommer att ta chansen om den kommer. Nu ligger bollen hos Roy Hodgson. Det handlar om att våga.

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln