När känseln kom tillbaka

Av onsdagskrönikören - Karl Sundström

Söndag var en bra dag. För första gånger på länge kändes Manchester United.
 
Kokar man ner hela Louis van Gaals United-gärning hittar vi en ganska så känslolös fotbollsklubb. Cynismen, riskminimeringen och att förlora mot Sam Allardyce. Allt har så sakteliga, likt den process han själv talar om, bidragit till att United inte känns lika mycket numera. Varken mer eller mindre och ganska så likgiltigt.
 

Etiketter: onsdagskrönikören

Det är svårt att känna något för ett lag som man inte kan identifiera sig med. Det är svårt att känna något för ett lag som man inte vet var man har. Och det tycker jag är så betydligt mycket sorgligare än att ha betalat Falcaos hiskeliga månadslön i ett år. Austin, 87. Koné, 82. Naldo, 83. Pungsparkar som blivit till suckar. Jaha, nu igen. Många av segrarna har för den delen inte heller känts så som det ska. Det är inte vårat Manchester United det här. Fotboll är att känna – men de senaste månaderna har Manchester United knappt känts överhuvudtaget.
 
Men i söndags hände något. United var skadat, skakat och sargat. För första gången på år och dagar var Arsenal storfavoriter på Old Trafford och den rådande inställningen var ganska så uppgiven. Men det som följde de kommande 90 minuterna satte snurr på känslokarusellen.
 
Manchester-pojken Marcus Rashford fullföljde sin supervecka och satte två mål till. En robust bredsida och en nick från skolboken. Timothy Fosu-Mensah, född 1998, hoppade in och spelade som en fullfjädrad veteran. Och på stopptid slängde van Gaal in ytterligare en ung debutant i James Weir. Fartfylld fotboll, kantspel och till slut även seger. Det var football taught by Matt Busby och ett United som hittade tillbaka till grunderna. Old Trafford lät och levde upp. Tack för kaffet.
 
Ett United som hittade tillbaka till grunderna, alltså. Det finns en längtan bland oss supportrar att hitta tillbaka till det gamla. Det som, enligt mångas tycke, är Manchester United. Offensiv fotboll, kantspel och spelare från akademien. Det är ideal från en svunnen tid – som gör sig påmint allt mer sällan numera. Men när dem väl uppenbarar sig stärker det känslan av Manchester United.
 
Det är svårt att acceptera att United inte längre är vad de än gång var. Sommarens, förmodade, tränarbyte kommer också indikera vilken väg United väljer att vandra. Väljer de Ryan Giggs får de en tränare som försöker värna om dessa ideal. Väljer de José Mourinho får de en större vinstgarant – men någon som inte är lika mån om Uniteds DNA. Men hur mycket United-DNA är det egentligen möjligt att anamma i en samtid? Det blir den nya huvudtränarens tuffaste nöt att knäcka. Och vad är det egentligen som betyder något för fansen? Segrar till varje pris, eller segrar på det aningen klyschiga "United Way". 
 
Tillsvidare kan vi i alla fall ta med oss söndagen. Redan i kväll är det åter dags för Watford och verkligheten. Rashford, Fosu-Mensah och Weir släcker inte de största bränderna i United just nu. Men de bidrog i högsta grad till att Manchester United berörde och kändes igen. Och det tackar en för.

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln