Bostadsrätts- och villaägarföreningar kan bli hot mot fotbollens utveckling

Av Spelaren - Matilda Jansson

Att tre villaägare i Nacka har gjort en anmälan om att Boovallen orsakar störande industribuller, har upprört många fotbollsmänniskor.  Boovallen står fortfarande under hot och sista ordet i frågan är långt ifrån sagt.

 

 Den 10 december hade Miljö-och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun ett sammanträde. Vid detta tillfälle röstade man ner förslaget som skulle ha inneburit stora inskränkningar i hur Boovallen får användas. Tjänstemännen ska omarbeta förslaget och ett nytt beslut i frågan kommer att tas någon gång i början av det nya året. 

Självklart går det att se det här som enbart en klassisk kamp mellan några halvgalna villaägare och en idrottsklubb, som inte kommer att drabba andra än Nackaborna själva. Men risken finns att beslutet som tas av nämnden i Nacka kommer få en prejudicerande roll och i förlängningen förstöra för tusentals idrottsutövande barn och ungdomar i hela landet.

Bostadsbristen har som bekant gjort att kommunerna mer än gärna säljer av mark där idrottsplatser ligger. Denna trend har pågått i flera år och många riktiga smultronställen till idrottsplatser har fått stryka med, vilket har bidragit till en planbrist i Stockholmsområdet. Om villaägarna i Nacka vinner striden mot kommunen kommer det med all säkerhet börja vattnas i munnen hos oräkneliga bostadsrätts-och villaägarföreningar. Risken finns då att istället för att satsa på underhåll, utveckling och nybyggande av idrottsplatser kommer pengarna att behöva läggas på gigantiska insatser som ska minska det så kallade bullret.  

Att likställa ljud, som glada hejarop och barnskratt, från en idrottsplats med industribuller övergår mitt förstånd. Jag bor själv precis intill en av Stockholms mest använda idrottsplatser. Egentligen kan jag inte tänka mig ett bättre läge att bo på. Att få möjlighet att bevittna den otroliga glädje som fotbollen ger så många barn och ungdomar är riktigt häftigt. De flesta vet hur otroligt grå och tråkig en förort kan vara en vanlig tisdagskväll i februari. På sin höjd syns några stammisar på pizzerian till samt några familjer som stressar fram och tillbaka till mataffären. I övrigt är det helt öde, endast gatubelysningen påminner en om att det faktiskt finns liv här. Det myller som skapas av barn, ungdomar, vuxna, tränare och ideella krafter på en idrottsplats är en stor kontrast till det gråa trista och enligt mig verkligen ett lyft för området.

Till sist kan jag inte låta bli att se det skrattretande i att de tre villaägarna framställer Boovallen som en jättearena som har "seriematcher för seniorer som lockar stor och högljudd publik". Jag har besökt Boovallen flera gånger, både som spelare och åskådare och kan konstatera att publik-och arrangemangsmässigt tillhör idrottsplatsen det absolut bottenskiktet i Stockholm. Planen är omringad av staket och det finns absolut ingenstans för publiken att sitta. Inte ens en parkbänk. Den eventuella publik, mer än de närmast sörjande, som skulle få för sig komma dit måste alltså stå upp i dryga 90 minuter. Jag har heller aldrig varit med om att en högtalar-eller speakeranläggning används, och då ska man komma ihåg att Boos damer spelar i division 1. 

/Spelaren

Etiketter: spelaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln