Idrottsföräldrars skryt i sociala medier

Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund

Ett fenomen jag har funderat kring länge är föräldrars användande av sociala medier kring barn- och ungdomsidrott. Vad förmedlar de egentligen för bild till sina barn?
 

Ni ska förstås inte tro att det här gäller alla. Det här handlar om några stycken, men de finns på alla nivåer och i flera olika sammanhang. Det handlar inte bara om ”akademiföräldrar”, även om de är en dominerande part i det hela. Har du listat ut än vad det ska handla om mer specifikt? Just det: Föräldrars framgångsskryt i sociala medier.

Fenomenet är ganska vanligt. Bilder och videos på egna barnet med tillhörande skryt. Nästan uteslutande när barnet har vunnit en match eller cup. När barnen inte varit med om resultatmässiga framgångar läggs det inte upp någonting om hur duktiga, härliga, ja rent av fantastiska de är. Jag vågar nästan lova att ni alla har sett det här. Att ni har minst en runt omkring er som håller på i den här andan.
 
Men vad då? Får man inte vara glad och framgångsrik i det här jäkla jantelags-landet mellanmjölk? Jo, naturligtvis ska man få vara glad och stolt över framgångar, men det är de stora kontrasterna som är så anmärkningsvärda. Och som sänder helt fel signaler till, inte minst det egna barnet, men också den närmsta omgivningen.

Det här ger förstås barnen en bild av att det är vinster och medaljer som räknas. Det är här man börjar koppla ihop prestation med resultat och resultat med person. Plötsligt har idrotten blivit en enormt pressande miljö. Här gäller det att prestera resultat!

Naturligtvis spiller det här över mellan barnen också. Carol Dwecks ”Growth Mindset” kastas raka vägen ut genom fönstret. Vinner du inte är du dålig. Oavsett hur matchbilden såg ut. Det blir en social press på att vinna. Barn väljer att hellre tävla mot de som är mycket sämre, bara för att få lägga upp på Instagram, Snapchat, eller skryta i skolan att man vann med 5-0.
Allt vad utveckling heter och dess betydelse tappas bort.
 
Vad var det här med ”Growth Mindset” nu igen? Jo, om man ständigt prisar barnen för resultat, eller medfödd fallenhet för något så tenderar de att stagnera i sin utveckling. Anledningen är att de helt enkelt blir oroliga för att misslyckas och därför väljer att utföra sådant de vet att de klarar av. Får de däremot beröm för ansträngning, så blir själva lärandet målet, de växer, vågar att anta nya utmaningar och utvecklas.
 
Hänger ni med på resonemanget? Föräldraskryt i sociala medier med fokus på resultat kan alltså ha ytterst negativa effekter på barnens utveckling inom idrotten.
 
Kan man i stället som förälder berömma barnet för dess ansträngning, mod och utveckling i sina inlägg, ja då sänder man plötsligt helt andra signaler och värderingar som rentav kan stimulera barnens utveckling inom idrotten. Det kan även minska den sociala press som uppstår mellan barnen i dessa sammanhang.
 
Tänk nu på det nästa gång din son eller dotter står där med en medalj runt halsen. Självklart han, hon eller hen få en plats i ditt flöde. Men fundera ett extra varv på vad du skriver och förmedlar. Och glöm inte att ditt barn förtjänar lika mycket plats i dina sociala medier även om medaljen inte hänger runt halsen.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln