Turneringsförbudet – en resumé

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Debatten om turneringsförbudet i svensk fotboll rullar vidare.
Nu släpper forskningsprojektet, Ung livsstil siffror från sina undersökningar, där man frågat barnen om deras preferenser med sitt idrottande. Man inledde med att fråga femteklassare i Jönköping och fortsatte till mellanstadieelever i Stockholm.  Majoriteten av dem som spelar fotboll organiserat i en förening tyckte att tävla och vinna var en viktig del av upplevelsen och en av forskarna, sociologen Ulf Blomdahl skriver så här om siffrorna på projektets sida på Facebook.
”Jag kan nog sammanfatta våra studier ungefär så här: Ska de många barnen attraheras av idrottsföreningar, så måste barnen erbjudas ett innehåll utifrån hela skalan investeringsvärde till egenvärde”.
 
 

Dr. Allen Fox, en av de mest välrenommerade psykologerna och författarna inom idrotten, som jag intervjuade exklusivt här på ViLirare.se förstärker den bilden.
- De flesta barn gillar att tävla i turneringar.
 
Inger Eliasson är forskare i idrottspedagogik vid Umeå Universitet och har  gjort en välkänd avhandling som går under namnet: ”I skilda idrottsvärldar”. Här kommer man bland annat fram till, i enighet med annan forskning, att det sociala kapitalet är det viktigaste för barnen. Men därefter kommer tävlingen. Att spela matcher och delta i turneringar, till exempel. Ett av barnen, Annika uttrycker att det är cuperna hon längtar till:
- Då får man medalj och då har man något att kämpa för.
 
David Shields, docent vid University Missouri-St. Louis och medförfattare till boken ”A Guide to Pursuing Excellence in Sport and Society”, samt grundare av TrueCompetition.org. Han säger att det stora värdet av idrott är själva processen. Men att ha med faktorer som innebär att utfallet innefattar vinster och förluster, förstärker både spänningen och utmaningen.
- Om vi inte räknar poäng, vad har då processen för betydelse? En del av tävlingen är att lära sig vad poäng innebär, säger han till Boston Globe.


Olika sorters tävlingar kan innebära olika kontexter, med olika förutsättningar och också olika konsekvenser/effekter för utövarnas utveckling. En turnering är en tävlingsform med en ökande grad av spänning och utmaning – både speltekniskt och mentalt. Beslutet innebär alltså att man tar bort en viktig utbildningsmiljö, med särskilda utvecklingsmöjligheter när man förbjuder barn under 13 år att spela turneringar. Dessa möjligheter finns antingen inte kvar, eller är mindre i andra spelformer, till exempel träningsmatcher.
- Det finns många viktiga lärdomar för livet att hämta i tävlingsmiljön som turneringar utgör. Det lär barnen att acceptera förluster, att jobba med sina svagheter och sen att komma tillbaka och tävla igen och den här gången kanske vinna. Det ger dem erfarenheten och förmågan att kunna kontrollera känslor under stress, vilket också är en väldigt viktig lärdom för livet, säger Dr. Allen Fox till ViLirare.se.
 
I de omröstningar som har gjorts om förbudet, tycker den absoluta majoriteten att det är felaktigt. Ett problem i sig om man vill locka utövare till idrotten. Det är också tydligt att man riktar sig mot förbudet att kora segrare. En klar majoritet tycker nämligen också att toppning är fel. För att minska den måste man antingen utbilda de ledare som toppar och/eller utesluta dem. I Rädda Barnens undersökning på området toppning, ser vi dessutom att detta minskar i de föreningar som har en policy och en handlingsplan för att undvika detta.
 
I debatten har SvFF bland annat uttryckt att turnerings- och tabellförbudet är ett viktigt ”signalvärde”, men det finns det som tyder på att det kan få motsatt effekt än den man önskar.
- Man säger till barnen att räkna poäng är något negativt, skamligt eller fel, säger David Johnson, socialpsykolog som länge förespråkat metoden ”cooperative learning”, till Boston Globe. Han får medhåll av David Shields.
 - Om vi går genom livet och är rädda för att förlora, kan det skapa allehanda problem.
 
Det finns med andra ord mycket underlag på området - ännu mer är på väg - och frågar man barnen så vill de tävla i turneringar. Inte alla, men de flesta. Så för att fylla svensk fotbolls devis: ”så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt”, med innehåll behöver vi ha en större valfrihet, större variationer på olika tävlingsformer - också de helt utan resultat. Vi behöver en hel flora, inte ett visset förbud.
 
Vi kan förresten titta ännu lite djupare på detaljnivå och hittar då Nationalencyklopedins defintion av ordet ”tävling”, det lyder så här: Särskilt anordnad begivenhet varvid flera personer (eller lag) mäter sin förmåga för att fastställa vem som är bäst.
 
Så här sa en förälder som tränar ett lag pojkar som är 9 år till mig efter ett föredrag, som handlade om att matchen också är en lektion, inte ett prov.
- Jag känner så väl igen mig själv. Även fast jag vet hur man ska göra, så sätter jag in de starkaste spelarna om det behövs för att vinna matchen.
Det hör till sammanhanget att det berörda laget spelar i en serie utan tabell.
 
Det här innebär alltså att för att komma till rätta med problematiken måste man nå ända ned till grunden där allt uppstår, nämligen hos de som inte kan hantera sin överdrivna vilja att fastställa att man är bäst och rikta sig direkt till dessa. Eller så får vi ta bort matchen (tävlingen) helt och hållet.

/Nils Montan-Lund
 

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln