El Clásico

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

När jag börjar skriva det här så pågår en av världens mest uppmärksammade matcher på en knökfull arena i en spansk huvudstad. En batalj mellan två antagonister som vars mål alltid är att slå den andra. Men för mig har det gått till överdrift. För mig har det blivit lite för mycket annat än fotboll.
 

FC Barcelona och Real Madrid. Två av planetens största lag med supportrar i varje fotbollstokig by och ort. De är ju dessutom det historiskt sett också. Med fantastiska meritlistor på titlar och minst lika överväldigande världsstjärnor – alltid ett kamp om vilka som varit störst och vackrast. Los Galacticos med välsvarvade celebriteter som lika gärna kunde platsat på filmduken. Blaugrana med sin egenkomponerade framgångssaga sprungen ur La Masia. För det är så det har blivit – ett skådespel där hypen, uppladdningen och världens TV-kanaler räknar ner sekunder för att se två lag stångas blodiga med varandra för miljoner människors högsta nöje.
 
Kastilien mot Katalonien – en symbol för den spanska staten mot de som vill bli självständiga. Ett ständigt påminnande om general Francos förtryck och försök att förspanska den autonoma i landets nordöstra delar. Det har gått 79 år sedan han vann det spanska inbördeskriget. Det har gått 42 år sedan han dog och demokratin återinfördes i Spanien. Även om meningsskiljaktigheterna mellan dem tonats ner kämpar katalaner fortfarande för att bryta sig loss från spanjorerna. De ser sig som sina egna. Att fotbollen betyder mycket går såklart inte heller att underskatta. Xavi spenderade 24 säsonger i Barcelona. Med 133 landskamper för Spanien är han en av de allra största – men han står också noterad för tolv matcher för Katalonien. Victor Valdes har dragit på sig den gul- och röd-randiga tröjan. Precis som Gerard Piqué, Cesc Fàbregas och Bojan Krcić. De kan den där historien.
 
De 22 spelarna som går ut på det milimeterklippta gräset gör det för att de älskar att spela fotboll. Precis som att de vet vad rivaliteten betyder – och vad en seger skulle innebära. De har dragits med i allt det där andra som sker runt omkring. När Piqué twittrar en tydlig peak mot att Real Madrid får med sin tveksamma beslut kontrar Sergio Ramos med att påminna den spanska mittbackskollegan om deras debacle mot PSG. Ett beteende som gång på gång ivrigt hejas på av supportrarna och som lyfts upp i media. Det är fortfarande två av världens bästa lag som möts men för mig har det blivit allt annat än fotboll.

Två lag som omringar domaren vid varje avblåsning, som tar alla tjuvknep de kan för att reta upp varandra, som överdriver med gester och spelar över. Det är ingenting som är speciellt för just Real Madrid eller Barcelona – och kanske är det just det som är det tråkiga i allt. Men El Clásico har blivit allt det där komprimerat till ett par matcher varje säsong. Det handlar inte längre om hurvida det spelades vacker fotboll eller inte. Det handlar om domslut, röda kort och hur Cristiano Ronaldo eller Luis Suárez försöker lura till sig fördelar på de allra teatraliska sätt och vis.
 
Jag är trött på människor som knappar kommentarer om vem av Ronaldo eller Messi är bäst, snarare än att uppskatta att två av de största spelar samtidigt. För det är så supporterskapet i dag fungerar för de som syns och hörs. De hatar de andra mer än de älskar sina egna. Ett bekräftelsebehov över att söka uppmärksamhet bakom datorskärmar och smarta telefoner för att någon annan råkar hålla på ett annat fotbollslag. Det har såklart ingenting med fotbollen i sig att göra men det är någonstans signifikativt för ett kommunikationssamhälle. Om spelarna gör det mot varandra så kommer supportrarna att ta efter i allt större utsträckning. En känsla av att det på planen också handlar om se rivalerna förlora än hellre än att själva vinna.
 
2–3. Lionel Messi såg till att plocka med sig alla tre poäng tillbaka till Camp Nou. Det blev trots allt en sevärd match. Allt i den här krönikan kanske blev en slags jinx under tiden den skrevs. Jag hoppas att det blir resultatet som drar rubrikerna och inte Ramos röda kort.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln